Kärleken till IFE Del 6 – Adam Englund

”En bild säger mer än tusen ord” är ett ordspråk man stöter på ganska ofta och frågar du första bästa fotograf så är de säkert beredda att hålla med. Men om du frågar en musiker, en artist, en människa som skapar konst med hjälp av just tusen ord så låter antagligen svaret annorlunda. Inom vårt gulsvarta led har vi gott om båda konstformerna och det är oerhört kul att se folk som lägger ner tid och engagemang på att förmedla sitt budskap vare sig det gäller Youtube-videos eller låtar på Spotify. En person som valt att fokusera på det sistnämnda är sångaren och artisten Adam Englund som över en natt fick oss alla att bli förälskade i hans vackra gulsvarta berättelse med Håkan Hellström influenser som fick titeln ”Här är du aldrig ensam” en titel som förövrigt symboliserar den känslan jag och många med mig känner kring fotbollen i allmänhet och IF Elfsborg i synnerhet. Man är aldrig ensam, oavsett om regnet faller tungt över en bortasektion i Örebro eller om smaken av guld omfamnar dig när du äntrar det blöta konstgräset på Borås Arena en novemberkväll så finns det folk bakom dig.

14996516_10154715543127264_1827002403_n

Jag blev själv väldigt känslomässigt berörd av det kreativa musikstycke Adam skapat i form av ”Här är du aldrig ensam” så det var för mig en stor ära att huvudpersonen själv tog sig tid att medverka i en intervju till detta reportage där vi kommer få lära känna supportern Adam lite mer, höra om hans framtidsplaner och även gulsvarta minnen.
Solen brinner över stan, ända från Ryssby till Norrmalm – Redan i den inledande textraden så sätter Adam en personlig touch på låten detta då han själv är uppvuxen på Hestra och berättat för mig att han har många fina minnen från just Ryssbyklint. Omslagsbilden där man kan se honom blicka ut över staden är också tagen där.

En rätt så glad snubbe som gillar livet är så Adam beskriver sig själv, musiken och fotbollen är inte helt oväntat de största intressena och utöver IF Elfsborg så ryms det även plats för ett Engelskt lag nära hjärtat, nämligen Chelsea FC vilket så klart är lite extra bonuspoäng om ni frågar mig! Jag blev nyfiken på hur hans gulsvarta historia ser ut och när frågan kommer på tal om hur han faktiskt blev Elfsborgare berättar han
– Jag tror jag gick på min första Elfsborgsmatch när jag var runt 5-6 år. Pappa tog med mig till Ryavallen och jag vet att jag fastnade direkt. Jag älskade pirret i magen innan match, när man gick in på Ryavallens område och kände doften av grillad korv, och när man ställde sig på den berömda J-läktaren och kände gemenskapen av alla Elfsborgare. Det var så allting började för mig.
Han tillägger också att han givetvis fortfarande är en flitig besökare på arenan om än på en annan sektion
– Jag och farsan går fortfarande på varje hemmamatch, dock nu på sittplats….Vi har väl blivit lite för trötta med åren haha.

14972007_10154715543632264_1998494969_n

Det är givetvis omöjligt att inte direkt halka in på hans bidrag till den gulsvarta musikscenen, men hur kom egentligen projektet till och hur snurrade tankarna i huvudet när han skulle skriva låten? Adam förklarar för mig att allting började med att han fick en förfrågan från Glenn Holvik om han ville göra en Elfsborgslåt till en ny hyllningskiva, något som han givetvis var snabb med att tacka ja till!
– . Jag tyckte det lät fantastiskt kul så jag började skriva låten direkt och tanken var att försöka skriva en tidlös låt med ett budskap som Elfsborgs-supportrar skulle kunna ta till sig, men även kunna få berätta om mina egna Elfsborgsminnen och min uppväxt i Borås.
– Det kommer faktiskt hända lite saker med låten i framtiden som jag tyvärr inte kan avslöja nu, men det kommer så småningom. Avslöjar Adam lite kryptiskt.

Det är inte bara på mitt Spotifykonto som låten gått varm denna hösten utan totalt har snart 70,000 spelningar gjorts vilket är i framkant bland gulsvarta låtar. Adam har sina egna tankar kring den stora framgången med låten.
– Jag tror att en stor faktor att låten gått så bra är det inte har funnits så många Elfsborgslåtar i den här genren innan, den är ganska egen om man lyssnar igenom de låtar som finns idag. Sen har jag pratat med lite goa supportrar som säger att dom verkligen känner igen sig i texten. Det är så jävla kul att låten blivit så uppskattad!

När jag lite skämtsamt säger att han är vår gulsvarta motsvarighet till den grönsvarta Håkan Hellström så visar det sig att det inte är första gången denna jämförelse når honom.
– Haha jo, jag har fått höra det. Jag tycker Håkan är en av Sveriges bästa artister genom tiderna så jag tar det ofta som en stor komplimang.
Men han är också tydlig med att alla jämförelser med den stora Svenska ikonen inte alltid varit positivt menade.
– Jag har träffat personer som mer vill håna en med Håkan-jämförelsen typ ”Du låter ju precis som Håkan. Samma röst, samma texter, samma grej. Du försöker va en kopia va?” Men jag bryr mig inte så mycket om det. Jag gör den musiken jag tycker är bra och har den rösten jag har. Jag är glad att folk inte jämför mig med Thomas Di Leva eller Lasse Kronér typ, det hade fan inte vart kul!

15045537_10154715544047264_325241577_n

Vi släpper musiken för en stund och tittar i backspegeln på alla de år som Adam upplevt från läktaren. Det är en hel uppsjö med härliga minnen som bubblar inom honom och när jag ber han plocka fram ett par favoriter så är det precis som för många av oss andra, titlar som kommer först på tal.
– Gulden 2006 och 2012 är såklart två stora minnen. Även Svenska Cup-guldet 2003 på Råsunda var stort, jag och familjen var på plats då och fick se Lasse Nilsson ha show.
Men en viss ikon vid namn Anders Svensson har också gjort avtryck hos Adam.
– Anders Svenssons sista match innan han skulle bli proffs utomlands är ett minne som man fortfarande får rysningar av, när han dunkar in 3-2 målet från nästan halva plan mot IFK, magiskt.
Han passar också på att minnas en viss brasse som trollband honom som liten.
– Jag minns första matchen jag fick se Bruno Franca Fogaca spela. Han hade silvriga Nike-skor som jag alltid drömde om att spela i och när han nätade gjorde han såna där sjuka volter. Jag minns att jag tyckte det var så jävla stort att få se en riktig Brasilianare spela och dessutom göra volter, sånt hade man ju bara sett på TV innan. Det är ett stort minne även om Bruno kanske inte var den bästa anfallaren klubben haft direkt.

Men när man ska sammanfatta allt och jag ber Adam plocka fram den enligt honom största legendaren inom IF Elfsborgs långa historia så är svaret ändå givet.
– Anders Svensson såklart, tycker inte man behöver förklara varför. När jag var liten klippte jag en exakt likadan frisyr som han hade, ni vet den klassiska mittbenan. Hela mitt liv kretsade runt Anders! Han är helt klart våran störste legendar!

13912466_10154432128787264_3107679498457484339_n

Vi lämnar det förflutna och fokuserar istället på framtiden, för oss som lyssnat på Adams andra låtar så kan man hitta textraden ”Alla dom pratar om vad ska du göra sen, sitta och plinka på guran betalar inte hyran” Jag blev nyfiken på om han bara är lite självkritisk och hur han faktiskt ser på framtiden rent musikmässigt.
– Haha ja det är en textrad från låten ”ung och fri”. Min dröm och även mina mål är att kunna jobba med musiken i framtiden, det är verkligen det jag brinner för. Jag får väl hoppas att plinket på guran nån gång i framtiden betalar hyran.

När det gäller den fotbollsmässiga framtiden för IF Elfsborg och potentiella drömresmål där di gule kan tänkas spela boll är han lite delad i två olika tankesätt.
– Rent kvalitetsmässigt hoppas jag vi får åka till Andorra och möta nått lag med badvakter och brandmän, så vi vinner enkelt. Men en drömdestination rent ”cool-mässtigt” hade ju varit Spanien, typ Barcelona. Hade varit kul att se Jebali tunnla Piqué.

Jag kan bara hålla med om det sistnämnda, se Jebali ha lekstuga på ett fullsatt Camp Nou i ett soldränkt Barcelona hade inte varit fel. Något annat som inte heller hade varit fel hade vart och fortsätta diskutera fotbollen, musiken och livet med Adam en stund till, men jag tänkte släppa iväg honom till nya projekt nu och samtidigt låta honom få avsluta detta reportage med de klassiska ”Fem Snabba”

Sommar/Vinter? Sommar
Ståplats/Sittplats? Sittplats
Schlager/Hårdrock? En schlager-vers med en Hårdrocks-refräng
På scen/I publiken? På scen
Hemmamatch/Bortamatch? Hemmamatch

Gulsvart Passion tackar Adam ödmjukast för hans deltagande i bloggen och önskar honom lycka till med allting i framtiden!

KEEP THE FAITH!

På Elfsborgsläktaren: Sektion Schlätta!

Hej gulsvarta vänner!

Tidigare har ni på bloggen kunnat läsa om grupperingarna Gulsvarta Systrar och Sektion Mark och nu är det dags att stifta bekantskap med ytterligare en nämligen grabbarna i Sektion Schlätta som gjort entré på ståplatsläktaren under året och som är där för att stanna! Det är en brokig skara människor som med sitt engagemang och alla resor för IF Elfsborg bidrar till den positiva supporterkulturen och som bär fanan högt i Skaraborg.
En av medlemmarna, William, har ni tidigare träffat i reportageserien ”Ett gulsvart Sverige” där han berättade om sitt personliga supporterskap och skapandet av bland annat Skaraborgs Guliganerna på Facebook. Idag träffar vi återigen William och de andra i kompisgänget och får en inblick i hur livet i en av Elfsborgsläktarens grupperingar nämligen Sektion Schlätta ser ut! Häng med!

skarmklipp2

Vilka är Sektion Schlätta?
Vi är en liten supportergrupp vars deltagare kommer ifrån Skaraborgs inre kretsar där målet är att aktivt följa IF Elfsborg, borta som hemma. Gruppen startade inför säsongen 2016 och drivs numera aktivt av ett ”kompisgäng”.

Hur många medlemmar är ni idag?
Vi i Sektion Schlätta är 5 medlemmar. Varav 2 stycken befinner sig i Skövde. Resten har daglig bostad i Lidköping, Falköping och Skara.

Vilka är era bästa reseminnen under säsongen?
Kalmar away: Vi kom lite för tidigt till Kalmar så vi bestämde oss för att åka över till Öland för att bada och de var också en allmänt rolig resa där de fortfarande fanns stora förhoppningar om allsvenskan.

Östersund away:  Vi gjorde resan till mer än bara en bortamatch. Festade, umgicks och det var kul med en ganska bra uppslutning på läktaren trots att det var cirka 70 mil hemifrån. Finns otroligt mycket att säga om den här resan, minnen för livet.

Blåvitt Away: Taggad, starka förhoppningar och förväntningar eftersom vi hade chans att slåss om fjärdeplatsen på riktigt och kunde hamna före blåvitt i tabellen. Höjdpunkten var dock på läktaren då vi hedrade Klas Ingesson och visade upp positiv läktarkultur genom sång och pyroteknik.

 

 
Jag tycker att Sektion Schlätta gjort ett fantastiskt arbete under säsongen med att närvara både hemma som borta (Allting blir som borta för dessa grabbar förvisso) Det är alltid ett sant nöje att diskutera IF Elfsborg eller livet i stort med dessa människor. Jag och pappa har flera gånger blivit inbjudna till deras bord på uppladdningar och de är ett föredöme bland gulsvarta supportrar enligt mig. Jag var nyfiken på och se hur de själva resonerade kring deras påverkan av supporterkulturen kring IF Elfsborg.

Hur ser ni på supporterkulturen och vad kan ni göra för att påverka den?
Vi ser positivt på supporterkulturen inom IF Elfsborg. Den största skillnaden tror vi är dom nya supportergrupperna (Gulsvarta Systrar, Sektion Mark och vi i Sektion Schlätta) som bara på några år har bidragit positivt genom att dra sitt strå till stacken och aktivt gå på matcherna. Som grupp så kan man samåka tillsammans och vi i Sektion Schlätta hade målet inför säsongen att vara närvarande vid varje hemma och bortamatch samt ha med så många medlemmar ifrån gruppen som möjligt. Vi tycker att supporterkulturen är bra eftersom att vi tillsammans på Elfsborgsläktaren bidrar aktivt med sång och tifoaktiviteter i världsklass. Det finns hjärta och passion på läktaren och det finns många som offrar allt för vår förening. Vi i Sektion Schlätta vill påverka supporterkulturen på det sättet att vi går på matcherna, skriker lungorna av oss, viftar med flaggor och försöker växa som grupp. Detta har vi gjort genom att vi har målat vår egen flagga, tryckt upp stickers och beställt tröjor med vårt emblem på o.s.v. Detta hoppas vi ska inspirera andra till att aktivt följa Elfsborg och bidra till vår kultur på läktaren.

Hur ser era bakgrunder ut innan Sektion Schlätta? Är ni gamla trotjänare allihopa eller har grupperingen fött nya supportrar?
Alla är gamla trotjänare på ett eller annat sätt och flera av medlemmarna har gått på matcher i 10 års tid eller mer. Men genom gruppen så har man lärt sig att prioritera Elfsborg före andra saker vilket har lett till att vi har kunnat gå på de flesta matcherna. Frågan är aldrig OM man ska åka. Frågan är alltid HUR man tar sig dit. Detta då det alltid blir lite krångligare för oss utanför Borås att ta oss till bortamatcherna, men de brukar uppenbarligen lösa sig.

 

 
Det är väldigt glädjande att höra deras egna tankar om hur supporterkulturen kan växa och jag delar deras uppfattning om att personligt engagemang på enskild individnivå är det absolut främsta verktyget för att fortsätta utveckla denna. Så om det sitter supportrar och läser detta som går i tankarna att börja engagera sig djupare för IF Elfsborg så rekommenderar jag er starkt att göra detta. Måla en flagga eller två, hjälp till vid tifo-arbeten och slut upp på resorna. För den värme och kärlek man får ut utav detta engagemang är ovärderlig.

Berätta något kul om Sektion Schlätta som inte alla vet?
Alla har inte körkort, 4/5 medlemmar saknar flickvän. Den yngsta får aldrig sitta i framsätet. Sektion Schlätta har varit på plats med minst en medlem på alla tävlingsmatcher både i allsvenskan och cupen förutom två (Malmö och Bajen borta)

Ni åker ganska ofta bil till de olika resmålen, hur ser en typisk bilresa med er ut?
Äldst kör, yngst sover, någon av de resterande styr upp musiken. Kisspaus var fjärde mil, en flaska kir, ”några” öl, glatt humör och på hemvägen diskuteras matchen.

Om ni fick helt fria händer att skapa ett valfritt tifo vad skulle det innehålla då?
Vi hade tyckt de vore häftigt att köra ett tifo med en stor bild som täcker hela Ålgårdsläktaren där spelarna möts av Ryavallen och max fem stycken Elfsborgslegendarer som har betytt mycket för vår förening. Detta ihop med en text som lyder såhär: ”Vi må va bönder och ha våra hästar i stallen! 1904 skrevs gulsvart historia, resten minns vi på Ryavallen.” (Skön idé – Hoppas GTS noterar ner denna! red anm)

14937338_1340495515963090_1801746370467813383_n

Vi börjar närma oss slutet på detta reportage och trots att säsongen är över för denna gång så finns det mycket att planera och ladda inför både under den sena hösten och nästa år. Den 26e november ställer Guliganerna till med 25-årsfest där åtminstone William har utlovat sin närvaro så dyk upp du också. Avslutningsvis så ska även Schlätta få svara på de klassiska fem snabba!

Bil/Buss? – Bil
Öl/Kir? – Kir
Pizza/Tacos? – No taco, no party
Helgmatch/Vardagsmatch? – Helgmatch
Pyro/Inte pyro? – No pyro, no party

Gulsvart Passion tackar Sektion Schlätta för deras medverkan på bloggen – Dela gärna reportaget vidare och kom ihåg, passion slocknar aldrig!

Jag överlämnar det sista ordet till er, vad vill ni hälsa läsarna?
Köp seriebiljett till Elfsborgsläktaren 2017!


Tre år med Gulsvarta Systrar!

Med en villkorslös kärlek följer de vår förening genom eld och vatten samtidigt som de bidrar med en extra dimension på såväl Elfsborgsläktaren som bortasektioner runt om i hela landet. I förra veckan fyllde Sveriges bästa tjejgruppering TRE år och givetvis ska detta uppmärksammas här på Gulsvart Passion. Förra gången vi fick stifta bekantskap med tjejerna i GSS här på bloggen var för snart ett och halvt år sedan. Då berättade Maria Sabel om arbetet som låg framför dom för att etableras och accepteras i supporterklimatet. En resa som långt ifrån varit en dans på rosor men tack vare en stark sammanhållning och vilja så står de fortfarande kvar på läktarna starkare än någonsin förut! På en lång bussresa hem från en underbar vinst på eventarenan Tele2 Arena i höstrusket så passade Maria, Malin, Cissi, Sara och Nathalie på att svara på lite frågor som ligger till grund för detta reportage, så häng med bakom kulisserna hos Sveriges skönaste supportrar som firar tre år i Elfsborgs tjänst!

11846526_437453536379639_8813494041289981822_n

När frågan dyker upp angående hur det känns så här tre år senare så är grupperingen rörande överens om att resan bara har börjat och där viljan att växa och utvecklas gör tjejerna mer taggade än någonsin förut! Men innan vi slänger oss in i framtiden tänkte jag vi skulle ta det hela från början. Hösten 2013 samlar Maria som en av initiativtagarna några tjejer i sitt vardagsrum i centrala Borås, hon har själv beskrivit att hon inte var särskilt nervös utan mest bara taggad på att komma igång och igång kom de minst sagt!
– Första året var en stor prövning. Vi skulle sätta ramarna och lära känna varann då vi inte kände varann sen tidigare. Men det var också otroligt roligt och spännande.
Resan fortsatte och ganska snart skulle det stå klart att desto mer grupperingen växte och desto mer utrymme de tog i olika sammanhang ju hårdare blev också klimatet mot dom.
– Andra året var tuffare på ett helt annat sätt då vi växte och blev mer ifrågasatta. Fick utstå mycket skit både från medsupportrar och andra supportrar runt om i Sverige. Men det var ju såklart jobbigast att bli ifrågasatt av sina egna.
Skam den som ger sig dock, GSS fortsatte sitt aktiva arbete för supporterkulturen och de beskriver också hur det tredje året gått åt rätt håll.
– Tredje året har varit helt fantastiskt. Vi har valt att inte ta emot ansökningar utan jobba utefter det vi har. Vilket vi har lyckats bra med. Vi har bra representation på matcherna och vi har en otroligt bra sammanhållning i gruppen.

Det är därför inte helt otippat att det självklara svaret från de alla när frågan om vad som varit bäst under dessa år lyder såhär.
– Gemenskapen. Den villkorslösa kärleken vi har till varann och föreningen. Man får vänner som man aldrig hade fått annars.
Men de erkänner också att det varit en jobbig utmaning att svetsa ihop gruppen till vad den är idag och att det långt ifrån alltid varit en dans på rosor.
– Vi har fått jobba mycket på att bli en stabil grupp, det har inte alltid varit lätt att få ihop gruppdynamiken. Kommentarer utifrån har också varit jobbiga för oss.

10447740_341675399290787_7597585285723781805_n

VI går vidare och tittar tillbaka på goda minnen under dessa åren.För med så mycket fantastiska resor i bagaget kan jag tänka mig att det var ett svårt beslut när jag bad de plocka fram några särskilda reseminnen som sticker ut lite extra. Falkenberg är dock en återkommande destination.
– Tjejbussen till Falkenberg 2014 – Då skickade vi iväg Sveriges första renodlade tjejbuss till Falkenberg. Det var verkligen party från morgon till kväll och en sjukt rolig resa. Men även minibussresan till Falkenberg 2015 – Det var årets varmaste dag och det var väldigt många rättrogna på plats! Sen får vi inte glömma Gävle borta 2016 – En resa som nog kommer hänga med i våra hjärtan länge. Det går inte exakt att sätta fingret på vad det var men en jävla resa, det var det!

Tre år av resor, tre år av gemenskap, tre år av GSS helt enkelt. Men även innan treårsdagen så har vi som följer dom i olika sociala medier väldigt frekvent kunnat se tjejerna använda #TRE och jag blev såklart väldigt nyfiken på om det fanns en historia bakom användandet av denna.
– Det var från början ett litet internskämt mellan oss och Djurgårdens supportergruppering Blue Striped Ladies. Det handlar om antal banderoller (en fight vi såklart vann!). Nu handlar det inte så mycket om BSL längre. Vi har gjort det till vår egen grej så att säga.

skarmklipp

För mig och många andra som ofta får äran att spendera bussresorna till matcherna med GSS ombord så vet vi att det inte är helt ovanligt att tjejerna agerar DJ’s då och då. Jag blev därför lite nyfiken kring vad det skulle bjudas på om de fick möjligheten att också styra upp sångutbudet helt själva i klacken för en match. Svaret är inte helt oväntat;
– Genom eld och vatten med Sarek. Den tycker vi sjungs alldeles för lite (inte alls?) trots att den förklarar kärleken till föreningen klockrent. Men även GSS – Shalalalala, Härliga Elfsborg och Alla äter tacos i Borås. Sen har Maria en viss förkärlek för ”Vi hatar änglarna IFK, fy fan fy fan. Vi hatar Häcken och Frölunda, fy fan fy fan. Vi hatar Gais, vi hatar ÖIS, vi hatar hela skiten. Hata hata hata Göteborg!” det blir ofta den på våra fester, man kan säga att hon verkligen hatar Göteborg helt enkelt.

Apropå fester så har ledorden i detta reportage varit sammanhållning och vänskap så det är inte helt förvånande att de spenderar en del tid med varandra även bortom fotbollen och matchdagarna. Tjejerna är väldigt raka och ärliga kring vad man kan förvänta sig om man umgås en helkväll i GSS kamratskapen.
– Pyro, mycket Sarek, Linda Bengtzing och lite Carola. Lekar och massa mat. Ibland brukar någon spy. Sen brukar vi dansa utan kläder.
Enligt mig låter det där som något alla som får chansen att uppleva borde ta vara på och nästa säsong kanske möjligheten finns åtminstone om man ska tro tjejerna själva när frågan om gruppens framtid kommer på tal.
– Vi vill alltid utvecklas och engagera fler tjejer på läktaren. Nästa år kommer vi ta emot ansökningar igen och då uppmanar vi verkligen tjejer att söka. Ni kommer inte ångra er en sekund!

12369012_465243340267325_7075218604859342508_n.jpg

Det har varit väldigt spännande att lyssna till berättelsen om GSS och höra hur grupperingen både utvecklats och bidragit i frågan om kvinnliga supportrar i Sverige på det stora hela också. Avslutningsvis vill jag också önska er lycka till med allt i framtiden och jag måste bara fråga, blev det någonsin något nakenbad på Sjöbo torg haha? (Samir och Viktors melodifestival låt som fick en ny text av tjejerna på en tidig vår resa mot Värnamo i Svenska Cupen bland annat)
– Den har vart under renovering så vi har inte kunnat och det är enda anledningen till att vi inte gjort det än :)

Tack till Maria, Malin, Cissi, Sara och Nathalie som ställde upp på intervju! Gillar ni detta reportage så dela det gärna vidare bland gulsvarta vänner så ses vi på läktaren snart igen!

KEEP THE FAITH!

Född till Elfsborgare!

Hej gulsvarta vänner!

Begreppet ”Elfsborgare blir man inte, det föds man till” är något som stämmer bättre in på vissa än på andra. I fokus i detta reportage står Emelie Haglund som sannerligen faller in under kategorin Elfsborgare sedan födseln. Det finns få människor om ens någon runt om i vårt avlånga land oavsett lagtillhörighet som sett så många matcher och rest runt i så många länder som Emelie har gjort. En beundransvärd resa och en fantastisk supporter som bidragit med både smått och gott för den växande supporterkulturen i Borås och inom IF Elfsborg. Passion slocknar som bekant aldrig och jag är helt övertygad om att detta bara är början på en livslång supporterresa där det gulsvarta hjärtat aldrig riktigt kommer sluta slå. Jag fick möjligheten och äran att ställa lite frågor till Emelie kring livet som Elfsborgare, kärleken till Andreas Klarström och om de många resor hon hunnit uppleva.

Emelie beskriver själv att ”valet” att bli just Elfsborgare som sagt aldrig ens var något riktigt val för när Guliganerna såg dagens ljus och tog sina första staplande steg i supportersverige låg hon snällt på en filt vid sidan om och bara hängde på helt enkelt. Så där kan man verkligen prata om att vara fostrad till gulsvart och sedan dess har det bara rullat på.

13522652_10154269033584715_1484676674_n

Om jag förstått de hela rätt så var det oerhört längesen du missade en tävlingsmatch på hemmaplan? Kan du berätta mera om detta?
Pappa har alltid tagit med mig på IF Elfsborg och när jag fyllde 7 år så fick jag mitt första säsongskort. Och sedan dess har jag haft det och har heller inte missat en tävlingsmatch på  hemmaplan sedan dess. Så detta är min 20:e säsong med säsongskort!  Jag trodde jag skulle missa första tävlingsmatchen på hemmaplan förra året (Hammarby i svenska cupen) då jag precis hade fött barn. Men Mirissa 4 dagar gammal fick hänga med! Det skulle kännas konstigt att inte vara på Borås Arena när IF Elfsborg spelar. Men den dagen borde väl komma någon gång. Många trodde att den dagen skulle komma när man blev förälder men Mirissa har nu varit på 50 matcher med oss. Hon har heller inget val angående lagtillhörighet!

Hur tycker du att supporterkulturen kring Elfsborg utvecklats under din tid som aktiv ståplatssupporter? Samt vad är din inställning till Pyroteknik?
Supporterkulturen har utvecklats något enormt. Vi har blivit bättre på alla sätt. Vi är fler på läktaren som är aktiva, vi får iväg bussar till nästan alla bortamatcher, vi har en grym tifogrupp (som fick arbeta en hel del i motvind när de startade), vi är fler medlemmar och fler som är engagerade! Jag tycker pyroteknik är snyggt. Det ska dock skötas under goda former så att ingen riskeras att bli skadade.

Förutom att vara en riktigt trogen supporter så har Emelie också alltid haft hjärtat på det rätta stället i övriga sammanhang även utanför fotbollen när det handlar om att bidra till samhället och insamlingar av dess olika slag.

bb140928jj703_webb1

Du har varit engagerad i flera olika insamlingar, kan du berätta lite om dessa och hur du ser på supporterkulturen och samhällsansvar?
Ja det har blivit en hel del insamlingar nu genom åren. Garissa var den första insamlingen vi höll i. Detta med tanke på Carl-Axels engangemang och IF Elfsborgs. Sedan hade vi insamling till NHR, då två gamla Elfsborgsspelare hade fått två olika neurologiska sjukdomar (Jonas Bohm och Gbassay Bangura). NHR insamlingen är nog den insamling som betytt mest då vi var hemma hos Jonas och lämnade en liten gåva samt träffade Gbassay. Gbassay kunde inte vid detta tillfälle prata men när vi kom och pratade med honom så fälldes det en hel del tårar från honom. Det visade hur mycket det betydde för honom. Jag anser att ingen kan göra allt men alla kan göra något och vi har hittat vårt sätt att göra en del. Våra insamlingar till Cancerfonden som nästan har kommit upp i 400 000 kr totalt. Det är helt fantastiskt!

Vilka är dina absolut bästa minnen i samband med IF Elfsborg/Guliganerna?
Kan man säga något annat än SM-gulden? 2006 var häftigt då det var första gången. Men som 16 åring så var inte firandet i sig så stort för man kunde inte fira ute på stan som alla andra. 2012, då fick man äntligen fira med alla andra. Det var riktigt grymt. Sedan får man väl inte glömma cup-finaltåget! Det var något riktigt stort i Guliganernas historia.

var de det där med Andreas Klarström, en ikon för de flesta av oss gulsvarta men somliga har en starkare relation till försvarsgeneralen än andra och Emelie är definitivt en av dom

Du har som många vet en stor kärlek till Andreas Klarström, kan du berätta lite om hur den började?
Haha! Jag ansåg när jag var i 10 års åldern att jag behövde en favoritspelare. Jag fyller år 15/4. Så då blev det enkelt antingen nummer 4 eller nummer 15. Då var det Johan Karlsson som hade nummer 4. Det blev ett väldigt enkelt val. 😂 Så från början var det en väldigt simpel sak som sedan blev en väldigt stor sak för mig. Efter det var det bara Klarström som gällde i vått och torrt.

1534276_10153714130444715_2423008472849380811_n

Det blev som bekant inget Europaspel för Elfsborg i år, men berätta gärna lite om dina bästa reseminnen från tidigare Europa-äventyr?
Oj… Jag tror jag är den som har varit på flest Europamatcher med IF Elfsborg så det finns väldigt många att välja på.. Alla har sin egna lilla charm. Det är väldigt häftigt att åka utomlands till ställen som man kanske aldrig annars skulle besöka så som Moldavien och Island. På resan till Island var jag dessutom gravid men ingen annan resenär visste. Jag gick och spydde lite överallt och skyllde allt på åksjuka. Så den resan var väl inte den bästa direkt ;)  Nordirland var den första Europaresan, bara det var riktigt häftigt.

På tal om att vara engagerad i många olika saker så är det även Emelie som tar emot er anmälan till Guliganernas storslagna 25-års jubileum som äger rum senare i höst. Ni kan läsa mer om festen HÄR och jag hoppas verkligen att ni som inte är anmälda ännu fixar det snarast!

Gulsvart Passion tackar Emelie Haglund så hjärtligt för intervjun och önskar henne med familj all gulsvart lycka framöver!

KEEP THE FAITH!

 

 

 

Den brinnande kärleken – Pyrotekniken på läktaren

Hej gulsvarta vänner! 

Det har blivit dags för ett reportage gällande det ämne som berör supporterkulturen i hela Sverige nämligen pyrotekniken. Det är en fråga som ständigt splittrar engagerade fotbollsfantaster och också en fråga som är väldigt infekterad, detta reportage har som syfte att lyfta fram pyrotekniken ur alla vinklar och ni kommer kunna läsa om allt från mina egna tankar till medias sätt att behandla frågan och om legaliserad pyroteknik är framtiden i Sverige. De senaste åren har debatten varit minst sagt glödhet i Borås och det har föreslagits en mängd olika lösningar för att få bukt med den för närvarande olagliga pyrotekniken på Svenska fotbollsläktare. Det kanske allra viktigaste om du frågar mig är inte att peka med hela handen och bannlysa alla supportrar som någon gång ägnat sig åt bengalbränning, utan det viktigaste är att man förstår varför detta attribut är viktigt för många och främst de som rör sig inom ultraskulturen i Sverige idag.
Men också spelare och kända medieprofiler så som Erik Niva har erkänt bengalerna som stämningshöjande och tycker att dessa innehar en naturlig plats på läktaren.
Ändå är häxjakten kring de som nyttjar pyro större än någonsin förut och en legal lösning som passar alla parter syns inte till vid horisontens kant ens när dimman lättat.
Bengalerna har funnits på läktarna runt om i landet i större eller mindre utsträckning sedan 80-talet (och kanske tidigare än så) det har blivit en del av den subkultur som många aktiva supportrar valt att leva, det har alltid varit förbjudet och det har kanske också vart tjusningen med det hela. Sättet man har sett på pyrotekniken utanför denna grupp har dock varierat kraftigt genom åren både vad det gäller medias bild av förekomsten men också allmänhetens bild av det hela har förändrats med tiden.

0

Så sent som tidigt 2000 tal kunde man följa Stockholmsderbyn där media basunerade ut vilken fantastisk stämning det var och att det var en publikfest samtidigt som pyrotekniken brann kring de olika klacksektionerna. Kanske sågs det främst som något estetiskt tilltalande och målande för den Svenska supporterkulturen, kanske berodde det på att förekomsten av bengaler främst var riktad mot stora  matcher i Stockholm. Men bara 10 år senare så är tongångarna helt annorlunda, då är det istället ”huliganerna” som eldar upp fotbollen och denna bild speglar sedan av sig till allmänheten. Denna felaktiga koppling mellan pyroteknik och huliganism är enligt mig väldigt allvarlig. Media måste där bli bättre på att dela en rättvis bild av nutidens bengalbrännare som i allra största utsträckning är så kallade Kategori B supportrar enligt polisens egen definition och innebär att de kan vara ordningsstörande och betecknas som risksupportrar vid särskilda händelser men är långt ifrån någon renodlad huligan.
När det gäller IF Elfsborg och mitt egna supporterskap så har jag aldrig själv nyttjat pyroteknik kring fotbollen, men jag tillhör den skaran av supportrar som står vid sidan om och kan anse att det många gånger är stämningshöjande och jag har heller personligen aldrig upplevt några avskräckande incidenter i samband med pyroteknik på vår läktare. Kanske är det en generationsfråga?

Min tid som aktiv supporter sträcker sig inte längre bort än 2000 talet och pyrotekniken har alltid varit ett naturligt inslag i den moderna supporterkultur jag förespråkar – Visst att användandet även på vår läktare ökat på senare tid men jag känner fortfarande att det varit under kontrollerade former och jag personligen har aldrig upplevt några problem på vår läktare. Debatten kring pyrotekniken har fullständigt eskalerat senaste åren och det jag tycker känns både tråkigt och oroväckande är att det många gånger är myter och okunskap som gör att tongångarna hos gemene man blir så negativa. Det är en självklarhet att en pjäs som brinner med upp till 2000 graders värme är ett farligt objekt oavsett situation och att rökutvecklingen som bildas kan vara påfrestande för en med astmatiska besvär och det är med dessa infallsvinklar som jag personligen anser att legaliserad pyroteknik är enda rätta vägen att sträva mot. Med legaliserad menar jag inte pyroshower likt de du kan uppleva på konserter eller hockeymatcher utan snarare ett regelverk som tillåter supportrar att utifrån vissa bestämda krav bränna pyrotekniken på läktaren precis som idag.

Jag förstår att många av er som både går på fotboll och kanske också läser detta är av den åsikten att enklaste sättet att undvika eventuella risker eller sjukdomsfall är att bara hoppa över att bränna bengalerna överhuvudtaget. Men logiken i det är att jämföra med och säga till en person intresserad av streetrace att den får sluta köra för fort eller sluta stänga av vägar som är till för allmänheten. Rätt sätt i båda dessa situationer är givetvis att föra en dialog med högt i tak och kompromissa tills man hittar rimliga lagliga lösningar. Så som arrangerade streetrace med polisens tillstånd och även lagliga pyrotekniska föreställningar på läktaren likt de vårt grannland Norge redan har.

w1920h1080

När det 2014 blev allmänt känt att vi även i Sverige skulle få möjlighet till ”legal” pyroteknik så höjdes både positiva och missnöjda röster i frågan, framförallt riktades kritik från supporterhåll att dessa tillstånd i princip aldrig kommer godkännas (Vilket också visat sig korrekt, ganska säker på att väldigt få som försökt söka tillstånd än så länge fått det godkänt, eller så har ansökning genom klubben inte skett alls p.g.a de enorma krav som ställs) den andra farhågan var att även om en laglig variant skulle förekomma så skulle fortfarande de som bränner olagligt idag fortsätta på inslagen väg eftersom de gärna själva vill diktera villkoren för läktarna. Det positiva vore att en legal lösning innebär att det inte behöver vara något tissel och tassel kring när, var och hur det ska brännas och man kan enklare varna personer på förhand som anser sig vara överkänsliga mot röken exempelvis. Man slipper också dagens problem med maskering om aktionen är helt laglig så finns det heller ingen anledning att dölja sin identitet vilket också är bra ur ett rent säkerhetsperspektiv. Så här två år senare kan vi dock konstatera att legal pyroteknik inte förekommer i Allsvenskan, främst på grund av att de förfrågningar som kommit in nekats och istället brinner den olagliga pyrotekniken mer än aldrig förr så man kan väl säga att farhågorna besannades.

Isabel Thorén från Rikspolisstyrelsen svarade i ett reportage i Sydsvenskan 2014 om riskerna kring pyroteknikens påverkan på hälsan och fastslog då följande
– Vi tittade på viss pyroteknik. Men det är inte samma saker som används idag. Pris och utbud styr, bengalerna kan vara tillverkade i Polen, i Ungern, det skiftar. Så hur farligt det är går inte att generalisera över, det beror på vad de tänder. Det som FOI (Totalförsvarets Forskningsinstitut) kom fram till var att om man tänder olika slags pyroteknik i en lokal, så ska man inte vistas där mer än fem timmar. Men det berör ju främst funktionärer.

Vidare så fastslår hon också följande när det kommer till allvarliga skador i samband med pyroteknik i Sverige på läktaren
– Det är svårt att hitta säkra uppgifter om skador. Verksamhetschefen för akuten i Malmö, Mattias Wieloch, har aldrig hört talas om att någon sökt akut vård.

cropped-cropped-11138114_10152913638983759_8813502095761511720_n.jpg

Detta bekräftas också i en uppsats av Alexander Albrecht vid juristprogrammet på Lunds Universitet där han tittat på skadebenägenheten kring pyrotekniken på läktarna och kom fram till följande slutsats
–  Ett till synes paradoxalt faktum är att ordningsläget vid de allsvenska fotbollsmatcherna, där majoriteten av pyrotekniken används, i regel har varit gott under denna period. Mellan 2009-2013 var ordningsläget enligt polisens bedömningar bra eller mycket bra vid 90% av matcherna och dåligt endast vid 1.47% av matcherna. Förklaringen till detta ligger i att problemen orsakade av pyroteknik har varit begränsade, framför allt i graden av allvar. Fall av mindre bränder och lättare personskador har förekommit men uppgifter om dödsfall, allvarliga kroppsskador, stora bränder eller övriga allvarliga situationer saknas.

Man kan alltså inte fastslå att allvarligare skador förekommit till följd av användning av pyroteknik på läktaren. Däremot kan man enligt en rapport från Socialstyrelsen konstatera att fem personer miste livet till följd av olyckor med övriga fyrverkerier/pyrotekniska föremål utanför fotbollen under en tioårs period och trots detta så används de lagligt varje år bland folksamlingar på exempelvis nyårsafton.
Det är med fakta som denna som jag personligen anser att kritiken som många lyfter fram kring pyrotekniken på våra läktare inte är helt befogad.
Ett vanligt förekommande argument i pyro-debatten främst här i Borås är att väldigt många tycks vara av den uppfattningen att supporterföreningen Guliganerna antingen bär ansvaret eller åtminstone borde bära ansvaret för händelser på läktaren. Det har talats om bristande civilkurage och jag själv har vid flera tillfällen gått in och försvarat de som arbetar ideellt med att få supporterkulturen att blomstra i staden. Det kommer aldrig ligga på enskilda supportrars egna ansvar att övervaka säkerheten på vår klacksektion och detta är en av många myter som jag tror är ganska vanlig. Civilkurage ska man givetvis besitta men att ingripa vid en pågående bengalbränning på en fullsatt läktare är en betydligt större säkerhetsrisk än att låta de brinna ut i 90 sekunder.

image (5)

Det har också pratats under en längre tid om att bengalerna skulle ha en avskräckande effekt på övriga supportrar och bidra till lägre publiksiffror på matcherna. Detta har inte kunnat påvisas då 2015 var ett ”rekordår” både för publiksiffrorna i Allsvenskan men också i antalet matcher med pyroteknik. Givetvis kan det vara så att enskilda människor känner någon form av rädsla eller osäkerhet inför att besöka matcher i dagsläget men överlag så var det totalt över 2 miljoner besökare på arenorna förra året och ytterst få ordningsstörningar rent procentuellt sett. Viktigt att poängtera är att största anledningen till missnöjet mot bengalerna som oftast lyfts fram är det faktum att matcher avbryts eller skjuts upp och att detta skulle ha den avskräckande effekten.

Det finns dock inga uppsatta krav/regler på att domaren måste avbryta/skjuta upp en match vid antända bengaler och detta sker allt som oftast inte på grund av sportsliga skäl eller dålig sikt på planen utan av säkerhetsskäl för att man inte kan se samtliga läktarsektioner ordentligt. Detta är förövrigt nästan enbart ett problem på Sveriges nyaste och modernaste arenor som nästan är som inomhus men inte har fullgoda fläktar att rensa undan rök som uppstår. På en vanlig utomhusarena där fotboll ska spelas är avbrutna matcher väldigt sällan ett problem om inte exempelvis knallskott förekommer då givetvis, men detta är något som hela supportersverige redan tydligt markerat sitt avstånd från så där är samtliga överens om att det är ett problem och inte bidrar alls till positiv stämning.

Så min önskan och förhoppning är att denna positiva utvecklingskurva rent publikmässigt fortsätter och att myndigheter, media och supportrar samarbetar för att lyfta fram den positiva supporterkulturen vi är kända för långt utanför Sveriges gränser. Pyrotekniken kommer alltid finnas där och om det blir i form av ett lagligt alternativ eller fortsatt arrangerat av de många olika ultrasgrupper som följer Svenska fotbollslag återstår att se.
Viktigast av allt är dock att man som supporter alltid låter kärleken till laget stå i fokus och inte låta eventuella negativa attribut stå i vägen för att du ska visa den.
Jag hoppas vi ses på arenan efter EM-uppehållet igen, vi tillsammans är IF Elfsborg!

KEEP THE FAITH!

En historia från det gamla gardet!

Hej gulsvarta vänner!

För mig som relativt nybliven supporter med mina 10 år på ståplats så har jag alltid fascinerats av de människor runtomkring mig som följt Elfsborg under en längre tid än jag ens levt. Det är ett starkt bevis på att passion aldrig slocknar och att kärleken till sitt lag kan vara livslång, vi har många sådana individer i vårt gulsvarta led och en av de som definitivt tillhör det så kallade ”Gamla Gardet” är Patrik Brandt. Jag fick den stora äran och möjligheten att ställa en hel del frågor till honom gällande just detta och det kommer bli både ett känslosamt och historiskt intressant reportage att läsa. Så för er alla, gamla som unga, ska vi nu hoppa in i vår gulsvarta tidsmaskin och rikta blickarna mot svunna tider.

1186724_10151711842712530_1239997215_n

Patrik Brandt som agerar huvudperson i detta reportage är en glad prick som snart ska fylla 51 år och det är knappast någon hemlighet eller överraskning att sport såväl på plats som på TV ligger honom nära hjärtat. Allra störst inom sportens värld är såklart kärleken till IF Elfsborg!
– Det här med att följa Elfsborg började i en mindre skala redan i mitten av 70- talet då förstår ni hur länge jag har följt Elfsborg berättar Patrik.
Men det är inte bara fotbollen och idrotten som är viktig i hans liv utan lika nära Elfsborgshjärtat står såklart även familjen.
– Jag är väldigt familjär och tycker om att umgås med min familj som består av mamma Eva samt min sladdbrorsa Jonas med sin fru och två underbara töser som jag är farbror till, Ebba och Tove. Tyvärr så har jag inte min far Jörgen kvar i livet då han gick bort i skitsjukdomen cancer för sju år sedan. En annan stor sak i mitt liv är att jag har varit nykterist i 8 år, så ibland brukar jag skoja till det med mina vänner och säga att jag har fått uppleva två SM guld, ett som nykterist och ett i berusat tillstånd.

Medans en annan såg sin första match på plats under en intensiv guldjakt på ett kylslaget Borås Arena 2006 så var Patrik desto tidigare med sin gulsvarta premiär.
– Allt kring Elfsborg för min egen del började med att jag hade en ett år äldre kompis vars  storebror spelade i Elfsborgs A-lag, och till att börja med så gick jag med honom och delar av hans släkt på matcher gratis då de lyfte oss över räcket till sittplats-entrén. Så mitt första och eventuellt andra år var på sittplats men detta utvecklades med tiden då jag fick min far som inte själv var jätteintresserad av Elfsborg till att köra oss till Ullevi och se på när Elfsborg mötte Blåvitt från ståplatsläktaren, och sedan dess har jag alltid hållit mig till ståplats. Förresten, spelaren i fråga var en utav Elfsborgs bästa backar som jag har har sett nämligen Leif ”lillen” Gustavsson och om du frågar mig så ligger han nog med på topp tre av backar jag sett i IF Elfsborg.

ifkborta77

Med så många år på läktaren är det givetvis ofrånkomligt att man också samlar på sig en massa underbara och kanske en del mindre underbara minnen som supporter. Är det något jag verkligen älskar så är det gamla anekdoter och historier från tiden innan jag själv var med. Under min intervju med Patrik visar det sig att han själv sitter på en hel hög och när jag ber honom plocka fram ett särskilt låter det så här:
– Oj då, det finns ju säkert hur många som helst. Ett galet, roligt samt nostalgiskt minne är när vi mötte Oddevold någon gång på 90-talet, vill ni veta exakt vilket år det var får ni fråga Hasse. G. I matchen hursomhelst så gick det sådär för efter 5 min in i 2 a halvlek så gjorde Oddevold 3-0, men våra hjältar lyckades med konststycket att vända matchen och till slut vinna med 4-3. När våran dåvarande ordförande, den tyvärr numera avlidna allas våran Magnus Drutten Drotz kom ut efter matchen var han själaglad för han trodde att vi hade fått oavgjort och tjoade och var skitglad för detta. När sedan någon påtalade för honom att vi vann så blev han om möjligt ännu gladare.

Det här med gulsvarta minnen kan man prata om i evigheter och kanske redan på nästa bussresa om Patrik får bestämma, han tillägger åtminstone att han mer än gärna delger flera i verkligheten till er alla.
– Det finns garanterat en massa andra minnen men om ni vill ta del av dom så får ni komma till oss längst bak i bussen så kan vi återge dessa till er som vill ta del av dom.

När han dessutom ska försöka sig på att rangordna lite extra fantastiska ögonblick under sitt liv som supporter märks det tydligt att det är titlar och meriter som väger tungt.
– Nummer 1: Självklart SM-guldet 2006 för det kunde man bara drömma om när vi spelade i division 1 i alla år. Nummer 2: Avancemanget till Allsvenskan 1996 då mina drömmar ordentligt tog fart om vad vi skulle kunna göra. Nummer 3: Svenska Cupen guldet 2001 som var min första riktiga titel jag fick uppleva på plats. Nummer 4: SM-guldet 2012, mitt första och än så länge enda SM-guld som nykterist.

Vi skiftar fokus från sportsliga framgångar till utvecklingen rent supportermässigt, för mig som ungdom är det mycket svårt att föreställa sig Elfsborgsmatcher utan organiserad klack, tifon och flaggor. Men för Patrik och de andra som var med förr i tiden kan det låta helt annorlunda.
– Supporterkulturen har till den allra största delen verkligen förändrats till det bättre, från att vi till att börja med bara använde våra strupar och händer för att stödja vårat lag till att vi numera har en utav landets bästa tifo-grupper, och frågar ni mig så är vi absolut bäst i Sverige men jag är ju part i målet. Men till att börja med så var jag en motståndare till att använda tifo, ni kan fråga Eric Sjölin o de andra vilket motstånd det var, men detta förändrades när jag fick se bilder utifrån hur vackert det var och numera så är jag för både tifo och pyroteknik om det används på rätt sätt.

251542_1873306800485_7464930_n

Igår liksom många andra gånger på vår kära Elfsborgsläktare stod jag bara ett stenkast ifrån Patrik själv och domaren hann inte mycket mer än att blåsa igång matchen innan han tog ton och drog igång den klassiska Arriba ramsan. När jag frågar honom hur den faktiskt kom till är svaret som med rätt många andra ramsor ganska enkelt.
– Historien med Arriba började på fyllan någon gång för ca 30 år sedan, men det inte många vet förutom vi i det äldre gardet var att det lät lite annorlunda i många år. Istället för att klacken svarade gult och svart när jag ropade Arriba så svarade de istället go go go. Den lät så här då, Arriba Arriba Arriba – Go Go Go. Men den ramsan utvecklades tack vare Hasse G därför att go go go har ju inget med Elfsborg att göra.

Något annat som också utvecklats enormt genom åren är det organiserade resandet till bortamatcher som givetvis tog ordentlig fart i samband med Guliganernas bildande under tidigt 90-tal. Patrik har själv berättat i en annan intervju med lokalmedia under Guliganernas 20-års firande att det var en eller två minibussar som var standard förr i tiden. Men på senare tid har nästintill samtliga matcher som Elfsborg spelat i tävlingssammanhang besökts av supportrar som rest tillsammans i storbuss.
När jag frågar honom om det är en oskriven regel att det gamla gardet sitter längst bak under resorna säger han
– Så länge vi har haft stora bussar så har vi äldre haft våra platser längst bak och det kommer vi väl alltid att ha så det är ingen idé att ni yngre försöker att ta de ifrån oss utan ni får väl ärva de när vi av någon outgrundlig anledning skulle sluta att åka på bortamatcher. Men om någon utav oss missar en bortamatch så får ni gärna låna den platsen. Ni är också alltid välkomna dit bak för att tjata med oss och ta del av alla våra minnen.

Förutom långa bussresor så kan även lika långa cykelresor skapa fantastiska minnen. Som förhoppningsvis alla känner till är våra gulsvarta supporterhjältar ett föredöme inom Svensk supporterkultur när det kommer till bland annat insamlingar för välgörande ändamål. Patrik har själv varit med på två stycken och det är något han absolut inte ångrar trots att det är riktigt motigt.
–  Jag genomförde hela cykelresan förra året men detta året klarade  jag bara ca 25-26 mil då jag fick lite problem med hälsan. Resan i år var kanske lite lättare cykelmässigt men det blev betydligt jobbigare ändå p.g.a vädret då det regnade och var kallare. Fast jag vill ändå verkligen rekommendera alla som inte har genomfört någon cykelresa att göra det någon gång, för trots att det är jobbigt som fan så har vi jävligt kul och man blir bättre vänner med de som cyklar också.

13173727_10154220993352300_5571750544866708016_n

Han erkänner dock att när det handlar om årets sportsliga förutsättningar är han dessvärre inte lika positivt laddad.
– Då jag är känd för att vara en obotlig pessimist så hade jag inga jätteförväntningar inför den här säsongen så jag tippade att vi kommer att sluta åtta i år, men det får gärna slå fel och vi blir bättre än så. Mina andra förväntningar är att vi fortsätter att ha kul och att vi utvecklas på läktaren också.

Det återstår att se om han har rätt eller inte men oavsett vilket så kommer han, jag och förhoppningsvis ni vara kvar ändå. Avslutningsvis lät jag som brukligt sista ordet gå till huvudpersonen själv och Patrik tog verkligen tillfälligt i akt att lyfta något av det allra viktigaste som supporter nämligen upp och nedgångar.
– Jag vill hälsa alla gulsvarta vänner att fortsätta leva för Elfsborg och stödja både i med och motgång och var beredd på att det kommer att gå sämre och var även beredd den dagen när vi trillar ner i superettan för det är då som det bevisas vilka som är trogna Elfsborgare. Jag själv har varit med i både sämre och bättre tider och jag hoppas även att ni yngre kamrater får uppleva bägge sidor för då är man verkligen en hardcore supporter. Tänk Elfsborg och Arriba på er!

Gulsvart Passion riktar ett stort tack till Patrik Brandt för hans medverkan och önskar honom samt alla andra ur det gamla gardet många gulsvarta år framöver!

KEEP THE FAITH!

Ett gulsvart Sverige – Del 2

Hej gulsvarta vänner!

Det har blivit dags för del två av reportageserien ”Ett gulsvart Sverige” och i detta inslag får vi stifta bekantskap med supportrar som representerar Guliganernas olika fraktioner runt om i Sverige. Den vi tillsammans känsla som symboliserar hela föreningen sträcker sig alltså långt bortom Knalleland och Borås. Det är väldigt inspirerande och se den gulsvarta kulturen bredda ut sig över alla delar av vårt avlånga land.

När detta skrivs så är ett gäng tappra själar på väg norrut för bortamatch mot Sundsvall men vår resa går istället söderut närmare bestämt till Skåne och Helsingborg där en av de mest aktiva inom Skåne Guliganernas fraktion nämligen Jessica Ridell bor och lever för IF Elfsborg. Hon är en förebild när det kommer till att sprida den gulsvarta kulturen nedåt i landet och trots att hon är både född och uppväxt i Sundets Pärla så var frågan om vilket lag som skulle stå närmast hjärtat aldrig svårbesvarad. Jag fick möjligheten att genomföra en intervju med Jessica där hon berättar lite mer om Skåne Guliganerna och lite annat smått och gott så häng med!

13220049_10154912550564899_1554166781_n

Hej Jessica, berätta lite mera om dig själv?
Jessica Ridell heter jag, 29-årig infödd Helsingborgare som trots uppväxten i sundets pärla alltid hållit på Elfsborg sedan intresset för allsvensk fotboll kom, så ungefär halva livet har jag varit gulsvart. Är dessutom gift med en HIF:are, så ni kan ju själv tänka er tongångarna här hemma.

Berätta lite mera om Skåne Guliganernas fraktion och hur allting började för din del?
Det var inför en bortamatch mot Halmstad när jag var 15-16 år som jag via forumet vigule fick kontakt med Martin Jansson och/eller Alexander Ganz från Lund. Så jag bestämde plats med dom på en parkeringsplats här i Helsingborg och hämtades upp där av ett gäng glada grabbar, och på den vägen är det.

I vilka städer i Skåne finns ni representerade som du vet?
Malmö, Vellinge, Eslöv, Lund, Helsingborg, Ängelholm, Höör, Kristianstad.

Det som jag tycker är fascinerande med denna historia som Jessica berättar är att hon för snart femton år sedan då internetkulturen inte såg ut riktigt som idag satt på ViGule (Som förövrigt ska ha en stor eloge för allt gulsvart arbete de lagt ner genom åren) och där igenom får kontakt med andra passionerade Elfsborgare och sedan är äventyret igång. Det faktum att hon är kvar på läktaren 2016 bevisar bara vilken oerhört stark sammanhållning det finns bland gulsvarta runt om i landet. En riktig solskenshistoria helt enkelt!

13233366_10154912547184899_181722547_n

Hur tycker du det är att vara gulsvart i Skåne? 
Svårt att svara på då jag ju inte har något att jämföra med. Men det är kul att här ändå finns så pass många andra likasinnade som man kan åka ihop med på matcher och sådär.
Men visst, jag kan ju bli rätt så trackad om Elfsborg förlorar här nere då många kompisar håller på HIF/Malmö och tyvärr så har ju Elfsborg en inte alltför munter statistik här nere i Skåne.

Har ni någon samlingsplats eller pub för de matcher ni inte kan se på plats?
Nä, inget organiserat. Jag har varit i Lund för rätt längesen och sett en match och sen för något år sedan i Malmö när vi mötte Malmö hemma och vann, det var rätt gött att sitta i Malmö och jubla då. Även om personalen bad oss att dämpa oss för vår egen säkerhet :)

Det är ett ganska tufft bortamatch år för er med flertalet matcher väldigt långt bort, hur ser resandet ut för er? Brukar det bli bilar? Minibuss?
Det är trist att Halmstad åkte ur, trots katastrofal bortastå, så var det en lagom resa rent avståndsmässigt. Tycker även Ängelholm borde ta sig i kragen och kriga på.
Jag är väl en av dom som åker på flest matcher (har ett rätt flexibelt jobb att tacka för det, samt en väldigt förstående man), och oftast är det med bil(ar), men vet att vissa körkortslösa studenter i Lund ibland åker kollektivt. Vi försöker komma iväg på matcher som är hyfsat nära men det är svårt att få ihop en bil ibland p.g.a. jobb, familj, e.t.c.

13236033_10154912550559899_174797548_n

Det där med att sitta på en pub i en stad i Sverige och heja på ”fel” lag får mig att tänka på senaste Stockholmsresan då vi var ett fåtal som laddade upp på Olearys mitt i Mall of Scandinavia i självaste AIK-land inför matchen mot just gnaget. Där fick man också sannerligen tänka på ljudvolymen haha. Oavsett om matcherna avnjuts eller genomlids på plats eller nere i Skåneland så är jag imponerad över det engagemang som Jessica och hennes vänner besitter, det är oerhört viktigt för vår supporterkultur att man stöttar aktivt oavsett vart i landet man bor och är en fanbärare för den gulsvarta kulturen.

Berätta lite om ditt roligaste minne från en resa med IF Elfsborg?
Tågresan till cupfinalen var ju i en klass för sig. Sen min enda Europaresa (Danmarksresorna räknar jag som inrikesresor) till Belgien, Liège, var ju också riktigt grym.

Om du fick välja resmål helt själv, vilket lag skulle du då vilja se Elfsborg möta?
Då hade jag nog valt Bårslöv, en liten håla strax utanför Helsingborg där jag är uppväxt.
Det hade varit kul att se sina idoler spela på Bållevi, planen där jag själv spelat, plus att det inte hade varit så lång resa dit. Jag är inte så mycket för utländsk fotboll så kan inte bjuda på något mer exotiskt ställe.

Exakt hur glad är du över att BK Häcken tog Cuptiteln och Europaplatsen från MFF? Samt vilka reaktioner har detta fått nere i Skåneland?
Det är alltid kul när Malmö förlorar! Har dock inte märkt av det så mycket här i Helsingborg, mer än att alla HIF:are runt mig också såklart gläds över detta.

13230984_10154912550544899_1475285417_n

Innan vi avrundar här så ska du också få svara på de klassiska ”fem snabba”
Tacos/Pizza? TACOS
Sittplats/Ståplats? STÅPLATS
Färja/Buss? FÄRJA
Grillad korv/Kokt korv? GRILLAD
Hemmamatch/Bortamatch? HEMMA (även om i princip alla matcher räknas som borta avståndsmässigt)

Jag vill passa på att tacka Jessica så mycket för hennes medverkan här på Gulsvart Passion samt önska henne och alla andra Skåne Guliganer ett trevligt supporter-år tillsammans med oss andra på läktarna runtom i Sverige – På återseende och tills dess, Keep the faith!

Ett Europa utan Elfsborg (och Malmö)

Hej gulsvarta vänner!

Det har en under en längre tid nu stått klart att vi missar Europaspel för första gången sedan det där Champions League kvalet sommaren 2007. Till en början kändes det som ett hårt slag främst eftersom jag älskar internationellt motstånd och jag vet att spelarna känner detsamma också. Men men, en kan inte få allt och nu är det som bekant fullt fokus på Allsvenskan som gäller istället. Vi har varit lite bortskämda med framgångar på sistone att man nästan börjat ta Europakval av något slag för givet varje år.
Igår bevittnade jag BK Häcken kassera in sin första titel genom tiderna och jag måste säga att jag verkligen unnar dom detta och särskilt när det dessutom innebär ett stort nederlag för Malmö FF. CL giganterna som bara skulle rulla hem cuptiteln och den där Europaplatsen får stryk av ett taggat Häcken som inte direkt överpresterat i Allsvenskan, ibland måste man fullständigt älska logiken i Svensk fotboll.

Men nog om det, jag tänkte istället lägga fokus på Elfsborg och våra tidigare Europaäventyr. För som sagt det finns en hel del roligt i arkivet att blicka tillbaka på under denna storhetstid i föreningens historia som 2007-2015 ändå varit.
Lite godbitar, anekdoter och fakta kring dessa år kommer här, häng med!

Under dessa åren har inte mindre än 31 olika lag gästat konstgräset på Borås Arena för Europamatch vilket motsvarar två hela Allsvenska hemmasäsonger enbart med Europaspel på dessa nio år vilket är en imponerande siffra när man sätter det i perspektiv. Två gruppspel samt en mängd stora meriterade motstånd har hunnit avverkas och det har bjudits på både krigarinsatser och en och annan plump i protokollet. IF Elfsborg var under en längre period fanbäraren för Svensk fotboll ute i Europa och även om vi aldrig nådde de där riktigt stora framgångarna som exempelvis MFF gjort på sistone så hade vi en kontinuitet som gav oss mer och mer koefficientpoäng och satte Sverige på kartan. En framgångssaga i föreningens historia som jag är både oerhört stolt men också glad att jag fått möjligheten att uppleva.

if-elfsborg-valencia-cf-boras-sverige-940738

Jag minns särskilt den där ljumna augustikvällen 2007 när orangeklädda Valencia gästade på arenan det var under ”början” på min resa som supporter på plats och jag hade givetvis inte ordnat en biljett i tid. Lösningen fick då bli att jaga dyra andrahandsbiljetter och slutligen fick jag napp då jag mötte upp en ganska suspekt man som förföljde mig till bankomaten och lyckades övertala mig att ta ut 800 kr för biljetten… Ett överpris kan tyckas men lyckan hade aldrig vart större än när den lika orange ticnet-biljetten låg i min hand. Jag minns att jag stod i klacken o skrek som en galning och tyckte även det var jättehäftigt att man kunde höra oss sjunga högt och tydligt på sändningen i TV6. Finns ett klipp på Youtube efter att Daniel Alexandersson gjort mål som jag säkerligen kollat på hundratalet gånger och klacken hörs i typ 5 sekunder haha!

En annan favorit som jag antagligen delar med ganska många gulsvarta är mötet mot SC Braga den där matchen då vi på läktarna antagligen gjorde vår bästa insats i Europasammanhang någonsin. Nu flera år senare så talar man fortfarande om att göra en ”Braga insats” på arenan och det var sannerligen något speciellt i luften den kvällen.
Det var innan vi blev bortskämda, innan vi ansåg att enbart gruppspel duger och på många sätt var den tiden så oerhört mycket mer äkta och magisk. James Keene som i efterhand avslöjade/blev avslöjad med att ha gått på någon form av sprutor för skada/sjukdom gör sitt livs match och dunkar in två mål i denna fullkomliga utskåpning av laget som sedermera skulle spela Europa League final. Vi vann dubbelmötet med 4-1 om jag inte minns helt fel och då var det verkligen fotbollsfeber i staden på riktigt. Så samtliga ni som läser här och alla andra också för den delen, nästa gång det vankas Europakval igen så låt oss skapa den stämningen igen!

160228-ife-braga

Men Europaspel är inte bara guld och gröna skogar dessvärre, något vi sannerligen fick uppleva 2011 då vi mötte ett annat orangefärgat lag nämligen Aalesunds FK från grannlandet i väst. Personligen hade jag aldrig hört talas om laget och när lotten föll kändes det inte så skräckinjagande får jag lov att erkänna. Men norrbaggarna gjorde processen ganska kort med oss gulsvarta och vann dubbelmötet med 5-1.
Det jag minns mest kring detta i brist på bättre resultat är deras oerhört hängivna fans som fyllde upp hela Hötorget och närliggande uteserveringar på matchdagen. Faktiskt ett av de bästa och mest imponerande Europaföljen som besökt oss tillsammans med bland annat Celtic fansen. Norrmän är alltid förbannat trevliga det kan man inte ta ifrån dom.

En annan smärtsam kväll som jag såhär i efterhand tack och lov slapp uppleva på plats är det bittra nederlaget i Portugal mot Rio Ave där det kändes som att ytterligare ett gruppspel var i hamn. Det var x antal miljoner säkrade som i en liten ask och det var sång o dans blandat med nervösa minuter hemma i pappas vardagsrum. Så kommer den där snöpliga situationen som egentligen inte ens borde uppstått i slutet av matchen som resulterar i att allting vänds upp och ner, fy fan det var enbart tomhet och faktiskt en och annan tår som letade sig fram då. Men kanske är det också tjusningen med fotbollen att bollen är så jäkla rund att det kan vända på en sekund eller två. Tur det inte var min egna TV åtminstone för då kanske ett försäkringsärende hade behövt skapas dagen därpå också till råga på allt haha!

Men oavsett resultat så är det just känslan av att bära sina färger med extra mycket stolthet när Europa öppnar upp sina dörrar för oss som är det allra bästa. Resorna med pappa till Glasgow och Liegé 2013 är inget jag glömmer av i första taget liksom och jag hoppas precis som många andra att det snart är dags igen. Vi behöver bara ett sabbatsår sen är det tillbaka till fotbollens finrum som gäller och då helst i form av Champions League kval givetvis.

Fotboll, Kval Champions League, Elfsborg - Celtic

Enligt den oerhört pålitliga källan Wikipedia är vi rankade runt plats 150 förra sommaren och hade vi den tidpunkten vunnit och förlorat nästa exakt lika många matcher i Europa sammanhang vilket också sammanfattar den resan jag upplevt ganska bra. Det är lite 50/50 när det kommer till sådana matcher och det är så oerhört mycket mer än bara rankingen på pappret som spelar roll vilket Celtic fick erfara när vi faktiskt inte var överdrivet långt ifrån att slå ut de 2013.

Men nu blickar vi framåt och i detta härliga försommar väder som Borås bjuder på just nu är det svårt att inte bli överdrivet taggad och exalterad inför en ”toppmatch” mot Gefle IF på arenan imorgon! – Slut upp vänner den gulsvarta fanan ska alltid vaja!

Keep the faith och trevlig helg!

En gulsvart röst: Per Samuelsson

Hej gulsvarta vänner!

”Det är såklart speciellt när de ropar ens namn. Jag har ju stått där på läktaren själv en gång i tiden och jag känner flera av dem i klacken så det är en häftig känsla när de ropar mitt namn. Hela familjen har alltid gått på matcher och hejat på Elfsborg.”
Citatet kommer från en av många spelare som Per Samuelsson intervjua under arbetet med sin bok Vi skriker oss hesa men saknar en röst. Jag minns förra säsongen väl när Per reste med oss, stod med oss, vann och förlorade med oss.
Jag har själv läst boken eftersom jag fick den signerad och fin av min pappa i julklapp och kan starkt rekommendera den till alla som fortfarande inte läst den.
Böcker som hanterar ämnet supporterkultur växer inte direkt på träd och för mig är detta mycket mer än en bok, det är ingen ungdomsroman det är en avhandling och en reflektion kring hur klimatet runt fotbollen ser ut idag på riktigt. Den ger utrymme åt såväl känsliga diskussioner som spelarnas egna reflektioner och tankar.

skrikerosshesa

För ett par veckor sedan kontaktade jag Per och frågade om han kunde tänka sig att ställa upp på en intervju till min blogg och utan att tveka blev svaret ja, eller som han själv sa ”Är det för Elfsborg så ställer jag alltid upp” sagt och gjort så påbörjade jag arbetet med att tänka ut vad jag egentligen sökte svar på. För mig och säkerligen många andra är Per en person man stiftat bekantskap med främst genom hans böcker om oss supportrar och i slutändan är det ändå supporterkulturen som denna intervju bottnar i. Så jag tycker inte vi gör det svårare än det behöver vara. Här kommer Gulsvart Passions intervju med Per Samuelsson. Häng med!

Hej Per, berätta lite mera om dig själv för de som inte känner till dig?
Jag är journalist, antropolog och författare. Genom åren har jag studerat allt möjligt från fågelskådare till politiska rörelser, även om arbetet med fotbollssupportrar väl är det som är mest relevant för den här intervjun. Jag har skrivit två böcker om fotbollssupportrar. Sen är jag elfsborgare också och jag har stått på Ryavallen och Borås Arena sedan tidigt nittiotal. Det kanske är viktigast ändå?

Förra året släppte du boken ”Vi skriker oss hesa men saknar en röst” hur kom det projektet till och vad handlar boken om?
Guliganernas ordförande Glenn Holvik och jag tog en lunch och pratade om att Guliganerna ville att jag skulle skriva en bok om dem. Jag tyckte att det var hedrande och lät som ett roligt uppdrag så jag tackade självklart ja, men för mig var det samtidigt viktigt att ha den konstnärliga friheten att berätta historien utifrån vad jag fick fram och hur arbetet fortlöpte. Jag valde att titta på viktiga delar i det som är Guliganerna idag, som ekonomi, välgörenhetsarbetet, GSS och bengaldebatten – och sedan lyfta det till att sätta det i ett större sammanhang. För att förklara hur boråsarna ser på bengaler måste jag också beskriva skillnaden mot Stockholm, och för att förklara GSS framväxt måste tjejgrupperna i Malmö och Göteborg ta plats. Inget kapitel handlar väl egentligen om Guliganerna, samtidigt som alla kapitel tillsammans ger en sammanhängande bild av Guliganerna. Jag brukar säga att boken är som en orkan och att Guliganerna är orkanens öga. Det kanske är en talande bild.

Hur har mottagandet och responsen kring boken varit från supporterhåll?
Det har varit bra. Framför allt har jag blivit rörd av hur många supportrar från andra klubbar som hör av sig med fina omdömen. Bara nu i veckan är det folk från HBK och MFF som hört av sig. Jag blir lika glad varje gång.

signerabok

En höstkväll i slutet på oktober fick jag och många andra Guliganer förmånen att höra Per berätta om sig själv och sitt författarskap i Gula Villan under en föreläsning.
Det var väldigt intressant och höra om hans erfarenheter och upplevelser under resan han gjorde förra året för att sammanställa boken. En hel del av det han berättade där och då ligger till grund för denna intervju. Generellt sett så brukar journalister och författare som målar in sig på ämnet fotboll ge en ganska tvivelaktig och ofta direkt felaktig syn på oss supportrar i brist på bättre kunskap. Därav så är arbetet Per lagt ner på att verkligen studera de olika elementen kring supporterkulturen i detalj väldigt uppskattat.
Det blir en nyanserad och rättvis bild tagen direkt från händelsernas centrum så att säga.

Du reste land och rike runt med olika supportergrupperingar under framställandet av boken, vilka är dina starkaste intryck och upplevelser under den resan?
Att fotbollssupportrar är öppna och välkomnande. Supporterskapet handlar ju om det, en känsla av gemenskap och lojalitet, och bara du litar på människorna runt dig blir stämningen god. I MFF-klacken skojade de om att jag ser ut som Berget och i IFK Göteborgs marsch skyddade de mig mot de anstormande polska huliganerna. Den där känslan har varit starkast.

Du har berättat att din fotograf som följde med på resorna inte är fotbollsintresserad överhuvudtaget. Hur tror du att den faktorn påverkade känslan i bilderna?
Haha, ja vi skämtar ofta om det. Många gånger känner jag nästan att jag måste förklara att det blir mål för att han grottar ner sig i någon OH-flagga utan en tanke på omgivningen. Men just den helt fräscha blicken ger något särskilt, tycker jag. Han ser de där sakerna på läktaren som vi gör reflexmässigt. Jag har svårt att sätta ord på den.

2007 gav du ut boken ”Stå upp för Elfsborg” hur skulle du vilja säga att supporterkulturen kring Elfsborg utvecklats sedan den tiden?
Den har växt, åt alla håll. Då befann sig de gulsvarta supportrarna i en brytningstid där det gamla gardet höll på att ge plats för nya unga förmågor. Idag finns fler supportergrupper runt Elfsborg och de är betydligt mer effektivt organiserade än tidigare. Med det kommer allt möjligt, såväl skickligt kommunikationsarbete genom SLO:er och SFSU, som fler risker för friktion med andra supportrar och media.

image (4)

Jag känner personligen att Per lyckas sätta fingret på precis den där känslan av gemenskap, välkomnande och kärlek när han själv återberättar det han upplevt på Svenska fotbollsläktare. I takt med att supporterkulturen utvecklas både inom Elfsborg och i andra klubbar så är det viktigt att leva kvar efter grundprincipen där allas lika värde står i centrum. På våra läktare ska det inte finnas något ”vi” eller ”dom” vilket också framförallt arbetet med LikaOlika bevisar. Fotboll är en gemensam nämnare för så många och då måste alla inkluderas. Även om vi har olika inställningar till saker och ting så måste grunden byggas kring gemenskap och lojalitet gentemot varandra.

Vintern 2015 skrev du en uppmärksammad insändare till Metro gällande myterna kring pyroteknik, hur tror du utvecklingen kring pyroteknik kommer se ut i Sverige framöver?
Jag hoppas att alla parter taggar ner ett par steg. Både pyro och konstgräs har blivit märkliga debatter där det bara debatteras för eller emot, som om det inte fanns några gråzoner. Vi måste börja lyssna på varandra och faktiskt ta till oss den fakta vi har, utan att lägga värderingar i den. Det var vad jag försökte kommunicera i min artikel och det jag hoppas inför framtiden. Lyssnar vi bara på varandra så kommer vi till en fungerande långsiktig lösning.

Klimatet mot framförallt aktiva ståplatssupportrar hårdnar allt mer för varje år i form av obefogat våldsanvändande från ordningsmakten et.c. Är detta något du upplevt då du studerat supporterkulturen inom Sverige?
Huruvida klimatet hårdnar kan jag inte uttala mig om. Mina egna erfarenheter av ordningsvakten är blandade. Såväl vid lugna matcher som stökiga sammandrabbningar har jag mött poliser och ordningsvakter som agerat klanderfritt, ofta förebyggande och trygghetsskapande på ett sätt som jag upplevt gett effekt. Samtidigt har jag också varit med om stressade poliser som vevar med batongen på ett oroväckande sätt och jag stod ju bredvid killen i Peking-klacken som blev slagen blodig av en vakt på Tele2 Arena.

bengal

Debattinsändaren som jag refererar till finns att läsa HÄR om ni inte gjort det.
I korta drag tycker jag det är fantastiskt när människor som Per öppet lyfter diskussionen att vi faktiskt många gånger talar om bengaler utan konkret fakta.
Jag har själv brottats kring det ämnet i lokaltidningen och det är oroväckande ofta som någon av de myter han lyfter upp i sin insändare används som ett argument från den andra debattören. Apropå det meningslösa våldet på och utanför fotbollsarenor är det som Per säger viktigt att också lyfta de goda insatserna från ordningsmakten. Men precis som för oss supportrar är det oftast bara de dåliga delarna som får massmedial uppmärksamhet. Felvända batonger och täckta insatsnummer på hjälmarna är och kommer dock aldrig att vara okej. Men nog om det. Jag tänkte avslutningsvis i denna intervju skifta fokus till den rent sportsliga och privata biten för att få svar på några sista frågor.

Elfsborg har inlett säsongen väldigt trevande. Vad har du för några förhoppningar och förväntningar på säsongen framöver?
Jag hoppas att Hauger/Rohdén kan bli ett snabbt och spelskickligt mittfältspar som gör laget starkt för flera säsonger framöver, att Hedlund utvecklar högerfoten han visade upp mot Djurgården och att Horn blir vår nye kejsare. Topp 5 tippade jag innan säsongen startade och jag håller fast vid det.

Hur ser framtiden ut för dig själv? Har du några nya projekt på gång som du kan hinta om redan nu?
Nja, jag har ett par projekt i pipen men om de faktiskt blir förverkligade återstår att se. Jag återkommer gärna för en ny intervju i så fall.

Slutligen vill jag tacka dig så hjärtligt för att du ställde upp i denna intervju och överlämna det sista ordet till dig, vad vill du hälsa till alla läsare?
Tack själv! Jag skulle vilja hälsa att läsarna ska ge pengar, stöd och kärlek till tifogruppen.
De är våra fanbärare och de förtjänar alla våra hyllningar.

CezzDt2WAAAjmlP

Det var allt ifrån Gulsvart Passion för den här gången och om du tyckte om inlägget så dela det gärna vidare bland andra gulsvarta vänner! Nu tar vi sats mot Invasion Falkenberg imorgon!

KEEP THE FAITH!

 

På Youtube: Nittonhundrafyra

Hej gulsvarta vänner!

Det är ganska ofta som ordspråket ”Det var bättre förr” faktiskt stämmer, men ibland är det raka motsatsen och när det kommer till möjligheterna att dela med sig av gulsvart kultur på internet så är modern tid att föredra. Faktum är att sociala medier i allmänhet och Youtube i synnerhet är ett perfekt verktyg för att sprida sitt budskap.
I dagens reportage får ni träffa August som är en passionerad Elfsborgare med kameran i högsta hugg, och som via sin kanal på Youtube Nittonhundrafyra sätter vår supporterkultur i centrum. Jag är mäktigt imponerad av talangen hos August och det arbete som han lägger ner på detta. Jag vet själv hur mycket tid mina blogginlägg tar att skriva ibland och kan knappt föreställa mig hur pass mycket mer avancerat filmredigering är.

auguuust


Tjenare August, du kan väl börja med och presentera dig själv lite kortfattat?
Jag är 16 år och har följt Elfsborg i 6 år. Det senaste ett och ett halvt året har jag börjat filma under matcherna. Under denna tiden har jag dessutom blivit mycket mer aktiv och har börjat gå på mycket mer matcher, samt även börjat åka på bortamatcher och jobba med något tifo.

Du har en grym Youtube Kanal som heter ”Nittonhundrafyra” berätta lite mer om den? 

När jag laddade upp första videon hade jag egentligen inte tänkt lägga upp något mer sen. Men sedan dess har jag lagt upp många filmer som bara har blivit bättre och bättre med tiden. Nu har det gått så långt att jag har fått ackreditering och börjat stå ”där nere” och filma.

Dina filmer håller riktigt hög klass, vad använder du för utrustning när du filmar och redigerar?
Jag använder tre stycken olika kameror i mina filmer. Den kameran jag använder mest är en Canon Eos M3. Den kameran som bara står på ett stativ (i min kommande film mot Bajen) är en Panasonic. Och så använder jag även en GoPro ibland för att få lite variation i filmerna. Sedan när jag redigerar filmerna så gör jag det i Apples program, Final Cut Pro.

Vad är viktigast enligt dig för att det ska bli en riktigt bra film?
Det viktigaste för mig är nog hur välgjorda och kreativa filmerna är. Jag tycker inte att det är särskilt kul om man bara står och filmar från samma ställe hela tiden utan jag vill ha så många olika vinklar som möjligt och helst flera vinklar på samma sak. Sedan så är självklart ljud och bildkvalitén ganska viktig.

Hur länge har du hållit på med din kanal och vad har du fått för respons på den?
Jag har haft kanalen i ett och ett halvt år. Jag har fått ganska mycket respons på den och nästan bara positiv. Bland annat så har väldigt många gillat mina filmer, samt att jag fått mycket positiva kommentarer och att folk pratar med mig om den. Jag tycker alltid att det är väldigt kul när folk tycker om det jag gör.

12980680_614516688702283_269254332_o

Som ni säkerligen redan förstått är August trots sin ringa ålder riktigt rutinerad och har ni inte redan besökt kanalen tidigare så kan jag varmt rekommendera att ni gör detta.
Jag blev även nyfiken kring hans egna syn på sina filmer och hur han ser på supporterkulturen i Borås och kring Elfsborg. Jag fortsatte min intervju med att försöka finna svar på just dessa frågor.

Vilken är din personliga favorit av alla dina filmer och varför?

Bortapremiären mot Häcken är jag mest nöjd med. Förra årets film mot Häcken är också riktigt bra, det är mina mest välgjorda filmer. Men jag hoppas att min film från hemmapremiären kommer att bli ännu bättre.

Beskriv känslan när du fick ackreditering och fotoväst första gången?
Första gången jag fick ackreditering var i torsdagens match mot Bajen.
Det var väldigt roligt att filma där nerifrån och jag fick många snygga filmer som jag är väldigt nöjd med. På måndag när vi möter Malmö så ska jag filma igen och det kommer nog också bli riktigt bra.

Hur länge har du följt Elfsborg och vad tycker du om supporterkulturen i Borås?
Jag har följt Elfsborg i 6 år och jag tycker att supporterkulturen är väldigt bra i Borås med tanke på att Borås är en ganska liten stad. Det hade kanske kunnat komma lite mer folk till arenan och lite mer folk hade kanske kunnat sjunga men vi har många passionerade supportrar som lägger ner mycket tid och jobb på Elfsborg och som gör ett väldigt bra jobb.

självklartståplats

Vilket är ditt absolut bästa minne med Elfsborg?
Mitt bästa fotbollsminne var SM-guldet 2012. Då var jag en hyfsat ny supporter och jag minns speciellt det fantastiska tifot och den magiska stämningen.

Speciellt de sista minuterna som sedan avslutades med att planen stormades.

Finns det någon speciell match eller resa du ser fram emot lite extra i år och i sådana fall varför?
Jag ser extra mycket fram emot Blåvitt borta, det är den näst sista matchen. Förhoppningsvis blir det den matchen som gör att vi tar SM-guld och att IFK inte vinner. Om vi har guldchans då kommer vi nog dessutom bli väldigt många bortasupportrar den matchen.Jag kan redan se det framför mig hur mäktigt tryck vi Elfsborgare skulle kunna skapa på Gamla Ullevi om det ligger ett guld i potten, så jag hoppas innerligt att August har rätt där! Det är dock länge kvar tills vi summerar Allsvenskan i höst, någonting som dock ska summeras redan nu är detta intervju-reportage.

Innan vi rundar av här så ska också du få möjligheten att svara på de klassiska ”Fem snabba”

Konstgräs/Naturgräs?
Naturgräs, om det inte är för lerigt.
Stillbild/Rörlig bild?
Absolut film.
Bortamatch/Hemmamatch?
Båda är väldigt roliga men måste jag välja tar jag nog hemmamatch.
Sittplats/Ståplats?
Självklart ståplats!
Pizza/Tacos?
Får nog bli pizza och då helst en kebabpizza.

Tack så hjärtligt för att du ställde upp i denna intervju på Gulsvart Passion! Något speciellt du vill hälsa till alla läsare?

Sjung högt för Elfsborg och glöm inte att prenumerera!

nittonhundrafyra
Jag är förhoppningsvis tillbaka inom kort med mera gulsvart material här på bloggen!
Tills vidare, keep the faith vänner!