En helg med extra allt i Gävle!

Hej gulsvarta vänner!

De orden har jag inte skrivit på länge nu och anledningen till det är helt enkelt att bloggen legat på is ett tag. Svensk sommar, flytt  och massa annat sånt trams har kort och gott legat till grund för en väldigt tyst period här. Min Gulsvarta Passion lever och frodas dock och nu gör jag ett tappert försök att göra en sista liten comeback innan vi stänger Elfsborgsfabriken för det här året. Det har väl knappast undgått någon som har en internetuppkoppling på gott och ont att vi har varit i Gävle i helgen som gick? Detta inlägg ska dock fokusera på resan i stort och därför kommer inte några jättedjupa analyser av händelsen som i media fick heta ”Storbråket i Gävle” presenteras här, men om ni är dåligt insatta eller bara vill läsa min bild kring det hela så gjorde jag ett utlåtande öppet på Facebook häromdagen där jag förklarade min syn på det hela och såklart även passade på att slänga en diss eller två åt en viss lokaltidning. Ni kan läsa inlägget i sin helhet HÄR.
Jag vill också passa på och tacka för alla fina ord kring texten och smärtsamt konstatera att det är för jävligt att man ska behöva gå ut och försvara sina medsupportrar så hela tiden mot mediasvansen.

img_20161001_104708

Nog om det, resan var det ja, Gävle borta en hösthelg i Oktober efter en lång säsong där Elfsborg kanske inte riktigt nått upp till de förväntningar man hade, lägg därtill att resan på de dryga sextio milen tar cirka 8 timmar åt varje håll så kanske det inte låter jätte sexigt för gemene man att åka med, men faktum är att så fort ”bomben” om storsatsningen till Gävle släpptes tidigare i år så var både jag och många med mig direkt rejält taggade. Först och främst så är övernattningsresor alltid väldigt kul, känslan av att få hitta på något mer än 90 minuter fotboll och sen packa in sig i bussen igen för hemfärd är svårslagen. I brist på europaresor detta år så var det ännu mer lockande att få komma iväg lite på riktigt även om metropolen Gävle inte går att jämföra med äkta europaresor till Glasgow och Liège som jag vart med på.

Så blev det då äntligen lördagsmorgon, en mycket vacker sådan också när september slagit över till oktober och jag tillsammans med bonden från Tvååker vid namn Anthon som ni läst om här många gånger tidigare var mer taggade på resa än någonsin förut. Då jag ganska nyligen tagit mitt pick och pack och flyttat till Göta som för att uttrycka det milt inte har de mest smickrande bussmöjligheterna en tidig lördag så var både jag och Anthon väldigt tacksamma över att jag råkar bo granne med Malin som generöst styrde upp skjuts till samlingen vid Ryavallen. Väl på plats och efter lite mindre bussrockader där jag till och med försökt gå ombord på det som senare skulle visa sig vara spelarbussen så kunden färden mot Norrland börja! En färd som skulle innehålla tre stopp, bilköer i Södertälje och framförallt en chaufför längst fram i bussen som ogillade både glasflaskor och att man torkar sig för mycket med papper efter man varit på toaletten. Milen rullade dock på i ganska bra takt, ölen rann ner skapligt och musiken styrdes upp fint av våra eminenta DJ’s från GSS längre fram i bussen.


Cirka 9 timmar senare och med trötta kroppar vandrade ett ändå väldigt glatt gäng in i receptionen på Scandic CH i hjärtat av Gävle, och på promenadavstånd från puben som senare skulle få en central roll i medierapporteringen nämligen BaraVara.
Jag och Pappa skulle dela rum och i samband med incheckningen skojade receptionisten lite om att vi måste vara lugna och skötsamma i stan, jag hoppas hon eller någon av hennes kollegor sa det samma till Djurgårdarna som enligt rykten delvis skulle bo på samma hotell haha. Vi möts av ett relativt stort och luftigt rum som dessvärre var utan minikyl för att kunna hålla sina egen medhavda öl kall men det fanns åtminstone ett exemplar av Nya Testamentet vid sängen om man hade blivit riktigt uttråkad. Sen började äventyret ute med en middag som dessvärre var en besvikelse på BaraVara, som innan man ens visste att stället skulle vara skit överlag inte ens lyckades servera en god fläskfilé alltså.

Timmarna rullar på och både promillenivån och ljudnivån ökar i symbios med varandra och jag personligen upplever fortfarande stämningen som god runt midnatt, lite brötigt, lite stökigt, men fortfarande en stämning som absolut inte ligger i linje med att behöva stänga ner hela puben. Det aningen märkliga beslutet fattas åtminstone av den kära Carlos (ägaren enligt intervjuer i media) och resten är väl historia vid det här laget.
Själv så reagerar jag inte jättemycket på omgivningen runtomkring mig utanför puben till en början då jag är fullt upptagen med att mota bort en nyfiken och väldigt full Anthon från händelsernas centrum för att fortsätta vår jakt på en öl ute i Gävles nattliv.

Jag som aldrig hade varit ute i Gävle förr slogs av att det var köer på varenda ställe som såg ut att vara något och ha och tiden rann iväg ganska fort nu så densamma Anthon såg flera bra lösningar på detta problem. 1: Gå rakt förbi kön och in genom dörren till Interpool utan och betala entré = Misslyckat 2: Traska in genom dörren till ett ställe där det stod öppettider 17-01 klockan 01:10 och förvänta sig att få köpa en öl = Misslyckat. Utanför dörren stöter vi dock ihop med en anonym gulsvart supporter som utan större tvekan lägger resans citat där och då genom att förklara händelsen utanför puben ungefär så här: ”Jag sprang för mitt liv” den rubriksättningen hade klickkåta BT gillat utan problem haha!

Framåt småtimmarna så är det äntligen dags för lite sömn innan resans höjdpunkt matmässigt nämligen en rejäl Scandic frukost. Tack och lov att jag inte var för bakis utan kunde njuta av denna någorlunda i lugn och ro. När det sedan också stod klart att de galna Guliganerna inte var välkomna på någon uppladdning på utannonserad pub så började en intensiv jakt på andra alternativ för att fylla på vätskeförrådet. Lotten föll på O’learys till en början men antingen så hade de läst om våra eskapader kvällen innan eller så är de en allmänt tråkig sportbar för tydligen gällde regeln ”Inga Elfsborgsattribut” där inne men då jag redan lyckats köpa mig en öl utan klagomål så fick man snällt sitta kvar ett tag ändå. Färden gick vidare till något centralt beläget café och detta var nog nästan första gången som ”uppladdningen” inte bestod av fatöl i plastmuggar utan stora halvliters Heineken på flaska som serverades på tillhörande bricka som ett riktigt café, det var lite charmigt även om brickan fick stå kvar i kassan…

Så småningom nådde vi också fram till den slutgiltiga destinationen i Gävle nämligen Gavlevallen där dagens match snart skulle äga rum, höstsolen visade sig verkligen från sin bästa sida och det var vackert o se alla jackor och tröjor hängandes över vartenda ledigt räcke som fanns för att kroppen skulle få njuta av de sista solstrålarna innan en lång höst/vinter griper tag om oss på riktigt. Som vanligt i dessa reserapporter lägger jag inte någon större vikt och fokus kring matchen som sådan, det finns inte jättemycket att säga i detta fall heller för den delen. Medioker insats som blommar ut till något bra för att sen dala fullständigt och vi känner igen matchbilden denna säsongen tyvärr.
Så det var med hängande huvuden och för många säkert ett aningen dunkade huvud också som vi vandrade ut mot bussarna för hemfärd. Vi fick sällskap på tillbakaresan av min kära vän Jennifer (Eller Jessika som hon heter om du frågar Anthon) vilket gav oss flera goda skratt då han verkligen säger fel jämt… Resan hemåt mot kära Borås gick smärtfritt och faktiskt snabbare än jag hade förväntat mig något som dock inte ändrade det faktum att det första jag gjorde i måndagsmorse var och ringa chefen för att komma in på ett senare pass haha.


Känslan av att nästa gång vi sätter oss på bussarna så ska vi ”bara” till Stockholm är väldigt skön för Gävle det var Gävligt långt bort helt enkelt!
Men jag vill tacka alla medresenärer som gjorde helgen i Norrland bra på alla sätt och vis och kom ihåg att Bara, Vara, Vara Vänner!

FÖRSTASIDAN I PRESSEN – VI SKAPADE FESTEN!

// Gulsvart Passion

 

Annonser

Reserapport – Peking away

Hej gulsvarta vänner!

När detta skrivs har nästan exakt 48 timmar hunnit passera sedan domaren satte pipan i mun, blåste av och förkunnade att vårt kära IF Elfsborg krigat till sig en poäng och dessutom hållit nollan mot de regerande mästarna IFK Norrköping på bortaplan.
Rättvist eller inte kan diskuteras men i slutändan så är detta ändå tjusningen med fotboll och jag kommer fortfarande inte förespråka målkameror eller annat trams i vår kära Allsvenska. Diskussionen kommer upp i princip varje gång en enskild händelse som råkar drabba oss negativt inträffar men jag tycker som sagt att det jämnar ut sig, ibland har man marginalerna med sig och ibland inte så enkelt är det. Nog om den saken, som inlägget avslöjar är detta en reserapport och då ska vi givetvis fokusera på själva resan också!

Det är för de flesta vida känt att Elfsborg och Peking har en smått unik relation i det svenska supporterklimatet. En relation som vårdats ömt från båda sidor under generationer av supportrar och därav så var det ett större antal Elfsborgare som valde att fly Borås redan tidigare under helgen för att spendera mer tid med vännerna från Östergötland. För oss andra väntade en bussresa först på söndagsförmiddagen och vid 11:15 snåret så var jag och mina rese-vänner ombord för att påbörja de cirka 25 milen uppåt i landet. Trots att det var söndag och trots att jag och även vissa andra i sällskapet intagit lite alkoholhaltiga drycker dagen innan så var stämningen på topp och dagen till ära så hade även min kära vän Isac släpat med en högtalare fint omlindad i rosa silvertejp. Musikvalet var väl kanske inte alltid det bästa men ackompanjerat av gulsvarta diskussioner och sånger så funkade det ganska bra till sist.

IMG_20160529_112953

Extra glädjande var också att vår krigare Ted hade orken att kunna resa med oss i bussen och spendera en heldag i den gulsvarta gemenskapen! Milen upp mot Pekingland avverkades snabbt och innan jag knappt förstått de själv så var vi framme vid dagens första anhalt nämligen pubuppladdning på Boom Boom Room tillsammans med en mängd sköna Peking supportrar i olika åldrar. Jag försökte med min oerhört starka övertalningsförmåga att få Isac till o dra igång gamla Vengaboys hiten ”Boom Boom Boom Boom, I want you in my room” när vi gjorde entré men jag lyckades inte särskilt väl och kanske var det lika bra för i ärlighetens namn är det en riktigt dålig låt.

Fram till baren kom vi åtminstone och jag samt många med mig lade beslag på något gott att äta och dricka. Jag vill passa på att skänka en extra guldstjärna till kockarna där inne i köket som tillagade en av de bästa fläskfiléer med potatis och beasås som jag ätit under mitt förvisso ganska korta liv. Mätt och belåten så fortsatte diskussionerna kring bordet och jag tog sikte mot biljardborden lite längre bort i lokalen, jag har saknat biljard något fruktansvärt sedan favoritstället Poolhouse dessvärre stängde ner i Borås. Hur duktig jag var det kan vi diskutera en annan gång men jag får väl som brukligt skylla på ölen haha!
Som tur var så hade grabbarna på planen bättre precision än mig denna dagen även om matchen som bekant slutade 0-0.

Väl inne på Östgötaporten som arenan nu mera heter mötte vi upp med min favorit-Stockholmare Jennifer som förekommit här på bloggen ett par gånger. Det var ett kärt återseende både för mig och för de andra som spenderade helgen hos henne i samband med AIK borta tidigare i våras. Annars var det som vanligt Anthon med en öl eller två för mycket i kroppen som orsakade skratt-attacker hos mig, denna gång genom att försöka sig på att vifta med en megasize flagga i snålblåsten på en öppen sektion utan tak… Jag kan säga som så att han vajade nog mer än flaggan så det experimentet fick han snart avsluta. Hans försök till romans med den stackars tjejen i kiosken som resulterade i att bussen till en början åkte utan honom var också värt ett skratt eller två. ”Jag känner igen dig” måste vart den mest originella repliken någonsin särskilt när det var 2.a eller 3.e gången för kvällen han handlade där haha. Man kan lugnt säga att det aldrig är tråkigt att resa land och rike runt med gulsvarta vänner.

Väl ombord för hemresa fick vi med oss Jennifer för ett spontanbesök i Borås också vilket var mycket uppskattat! Resan rullade på i bra fart och en hel del sånger av olika karaktär ekade från både bakre och främre bussen under resans gång. Väl hemma i älskade Borås så fortsatte äventyret på stadens fåtal öppna krogar där taggningen inför tågresan till Helsingborg redan låg i luften. Har ni fortfarande inte anmält er så rekommenderar jag att ni gör det snarast här: http://guliganerna.se/2016/jubileumstaget-helsingborg-borta/ 
Tills vidare så får vi ladda batterierna under EM-uppehållet!
Keep the faith Elfsborgsvänner!

Reserapport: 1-års resa i Stockholm!

Hej gulsvarta vänner!

Så är stunden äntligen kommen för en ny reserapport, inslaget som tar er läsare med på djupet och som fokuserar på detaljer långt utanför arenan, för som de flesta vet är supporterkultur och bortamatcher så oerhört mycket mer än bara nittio minuter fotboll.
Just denna gång kommer vi sträcka oss väldigt långt utanför arenan av den anledning att resan i Stockholm varade i dagarna tre istället för en. När det stod klart att AIK borta skulle äga rum en måndag klockan 19:00 så började det direkt filas på om en weekend i storstan skulle genomföras eller inte. Exil-Boråsaren Jennifer som nu mera lever i Stockholm bekräftade att hon gärna tog emot mig med öppna armar, en blev två, två blev fyra och snart var en obligatorisk Facebook-chatt för att tagga igång varandra skapad.
Ett förträffligt sätt att fira ett år med Gulsvart Passion ihop i gula vänners lag helt enkelt!

Så i lördagseftermiddag när solen strålade som starkast runt 13:00 tiden så samlades ett härligt gäng för att påbörja detta äventyr. Första destinationen var en pizza på mitt älskade Sjöbo för man måste som bekant ha lite mat i magen innan man hugger in på den flytande födan. Med packade väskor och ett humör på topp så var det så dags för mig, Isac, Anthon och Sebastian att äntra Borås Centralstation för en tågresa upp mot Stockholm. (Förövrigt jäkligt skönt att åka så lyxigt som tåg på 3 timmar istället för en buss) Lite kortspel, lite färddricka och lite klistermärken är ett givet framgångsrecept för en lyckad tågresa och så även denna gång även om SJ personalen kanske inte tyckte detsamma, men va tusan 60 kr för en liten burköl ur Bistron går inte hem hos oss snåla Boråsare! Färden gick lugnt till och fram mot kvällen var det så dags att bestiga fiendeland med min oerhört snygga Gulsvart Passion hoodtröja.

Det faktum att Isac fick betala mer för sitt 10-resekort än jag betalade för ett 3-dagarskort med obegränsat antal resor gjorde mig lite skadeglad haha! (Lyxen att åka på ungdomspriser försvann nånstans långt bakåt i tiden) Efter en snabb resa ut mot Kungsholmen så levererade vi givetvis en liten sång eller två för 08orna innan vi intog lägenheten  där gulsvart var i stor majoritet och blott en gnagare syntes till i form av Jennifers rumskompis eller kombo kanske man säger nuförtiden.
Det vankades beerpong, intressanta diskussioner och kanske ett och annat klistermärke för mycket på badrumsspegeln innan vi kände oss redo att låta utelivet ta oss med storm.

Stormen blev dock mer som en behaglig bris och mattades av för varje ställe vi passerade som antingen hade stängt, skulle stänga eller helt enkelt inte ville ha samtliga oss där. (Sällan man möts av ett nej på krogen i Borås där krögarna faktiskt vill ha gäster)
Till sist så blev det ett besök på stället Snaps i Bajenland, trots namnet på puben så bestod drickan av betydligt mindre alkoholprocent även om jag började tveka lite på vad Sebastian faktiskt druckit när han helt oberört börjar diskutera om att köpa pyroteknik av våra bordsgrannar som helt uppenbart var väldressade  Hammarbysupportrar.
Någon affär blev det dock inte och framåt stängning så lämnade vi alla stillsamt puben för lite välbehövlig sömn.

Det var till stor del ett trött gäng som vaknade upp på söndagsmorgonen framförallt då vi ”bönder” från mindre städer inte är vana vid att vara ute halva natten, det faktum att väderprognosen bjöd på någon plusgrad och lite snö i luften gjorde inte saken bättre.
Men säg den depression som inte går att bota med Online Pizza? (Vi åt inte särskilt hälsosamt denna resa vilket ni redan förstått o kommer förstå än tydligare)
Jag själv började nu känna den första lilla känslan av matchpirr i kroppen och det är alltid en lika underbar känsla, en som eventuellt var pirrig inför något annat var vår hockeyintresserade Sebbe som av någon märklig anledning valt att hålla på ett Göteborgslag… Käppakrig har aldrig riktigt varit min grej så jag håller mig bäst till fotbollen. Frölunda fick åtminstone sitt guld och jag fick min Kir så vi båda var nog lika nöjda! Kvällen spenderades sedan med lite härliga människor i Hägersten där vi dock avrundade betydligt mer i tid  för att ladda batterierna inför morgondagens match!

Så var måndagen äntligen här och sällan har väl en måndag varit mer efterlängtad än då.
Trots ganska intensivt hypande från Sebbe om att vi skulle besöka MC-Boden för att köpa lite året runt pyro så fattade vi andra det mer kloka beslutet att låta bli.
Till en början var planen att kika in på en pub som heter The Flying dog och som ska vara ett stamhak i storstan för gulsvarta supportrar. Planerna skrotades dock ganska snabbt eftersom klockan faktiskt bara var runt 13:00 och istället tog vi sikte på Solna direkt och skrytbygget Mall of Scandinavia.

Jag måste säga att till en början var jag väldigt imponerad av hur det magnifika köpcentret byggts upp så snabbt (När vi besökte Friends 2014 för cupfinalen fanns i princip ingenting av det där) men när pappa sedan i bussen hem förklarade bakgrunden till allt med usla arbetsvillkor och oskäliga löner så mådde jag mest lite dåligt. Själva innandömet av Mall of Scandinavia utforskade vi dock inte så noggrant utan siktet var inställt på det största O’Learys jag någonsin sett och antagligen kommer se, flera våningar fanns tillgängliga för att tillgodose oss med såväl lunchbuffé som mängder av olika aktiviteter. På dagens schema stod minigolf (Jag kom givetvis sist om någon undrar haha) det var en riktigt häftig bana med sportteman, ljudeffekter och massa annat så man glömde nästan av lite vad man ens gjorde där.

Anthon stod till sist som segrare på 40 poäng alltså ungefär lika många som antalet uppdruckna öl under resan för den sliriga Tvååker bon. Stället började allt mer och mer fyllas upp av människor med fel färgkombination på matchtröjan och även om tjejen i  baren tidigare under dagen avrått oss (Kul ordvits) från att vara kvar fram mot matchstart så intog vi ett bord nere i ett hörn för att inte göra för mycket väsen.
Våra egna tappra resenärer som lämnat Borås runt 12:30 skulle snart vara på plats, dock var det lättare sagt att gjort att hitta fram till vart bussen faktiskt skulle anlända.
Mitt lokalsinne är inte på topp och mitt geografiska minne är i klass med en guldfisk så vi traskade runt på arenaområdet bland tifohinkar och mötande konstiga blickar, de sistnämnda berodde nog mest på att jag fortfarande hade min hoodtröja på mig och Isac velade runt med ett flak öl haha! Några hjälpsamma Poliser kunde snart guida oss tillrätta som tur var och inom kort så uppenbarade sig SLO Roger bakom grinden och då visste vi att vi var ”hemma”

En miljon trappor senare befann vi oss äntligen på match igen, aningen slitna efter en lång helg men ändå på tårna. Matchen som sådan kommer jag inte lägga någon vikt vid här vi kan bara konstatera att den där tre poäng återigen valde att lysa med sin frånvaro på bussen hem genom måndagsnatten. Jag är knappast ensam om att sakna det sällskapet på resan hem men det vänder väl snart! Ett matstopp, lite sång och lite SNÖ senare så rullade vi tillbaka i Borås runt 03:00 tiden. Somliga fortfarande med alldeles för mycket öl i kroppen (Nämner inga namn haha) och andra av oss mest lättade över att få komma hem till en skön säng för välbehövlig sömn!

Även om matchen inte gick vår väg och även om resan hem var lång så vill jag rikta ett stort tack till mitt resesällskap och vänner för den här gången! Kanske blir det en favorit i repris mot Djurgården om datum och dag passar men fram tills dess så ska vi fortsätta resa och stötta vårt lag i med som motgång – För kom ihåg, passion den slocknar aldrig!

KEEP THE FAITH!

Reserapport: Premiär i Götet!

Hej gulsvarta vänner!

Så var då årets premiär avklarad, det var glädje blandat med ångest och nervositet blandat med förväntan när totalt 8 bussar inklusive sponsorer rullade iväg från parkeringen bakom Ryavallen runt kl 11:00 igår. Det kändes i luften att det var premiär, för trots att många supportrar setts både under vintern och våren så var det ändå märkbart mycket diskussioner och kära återseenden som behövdes klaras ut innan ombordstigning.
Såväl souvenirer från Guliganerna som Per Samuelssons fantastiska bok gick också att shoppa innan avfärd.

Jag och min kära far tog plats på den ”Lugna bussen” för att starta
årets säsong på riktigt, de cirka 7 milen till staden gud glömde i väst skulle nu avverkas.
En väldigt lugn och stillsam resa i gula vänners lag och med en belgisk favoritöl som drycksällskap var snart till ända. En liten bonus var att vår utmärkta busschaufför tog en liten genväg som tog oss fram till uppladdningen som första buss!
Turligt var väl detta eftersom vi inte hann mycket mer än att slänga oss över bardisken och lägga en beställning på varsin hamburgare innan hela Whoopsy Daisy som stället hette var fullt av supportar.

Detta hade senare dock mindre betydelse eftersom vi fick sitta hungriga och släcka törsten i väntan på mat en lång stund. Men vad gör det när man har perfekt sällskap! William som förekommit på min blogg tidigare tillsammans med sina vänner från nybildade ”Sektion Schlätta” slog sig ner och snart var alla möjliga gulsvarta och mindre gulsvarta diskussioner avklarade. Som jag nämnt tidigare här så gillar jag verkligen supporterengagemang likt dessa, så förmodligen kommer ni vid senare tillfälle kunna läsa mer om deras initiativ.

image  wp-1459765157903.jpeg

En del av säsongens längre resor planerades i korta drag samtidigt som vi efter viss överläggning kom fram till att en dubbeldäckare till bortamatch inte räknas som två bussar! Så för er som läst senaste numret av Gula Sidorna borde rätt svar i mitt lilla Quiz vara 8 stycken bussar och inget annat! (Grattis till en poäng Crille)

Ölen svalkade strupen gott i det lite vår kyliga vädret samtidigt som ljudkulissen ökade allt mer i lokalen. Så blev då klockan äntligen 14:00 och den oerhört långa marschen till Bravida Arena ett stenkast därifrån kunde börja. Rösten hann knappt värmas upp och de för dagen gula rökbomberna hann knappt brinna ut innan man såg strålkastarna från arenan.

En rolig detalj med dagens insläpp var det lite komiska stavfelet som letat sig in på BK Häckens matchbiljett, hoppas de blir av med den pinsamheten framöver! Väl inne på arenan möttes jag av en för dagen ganska så fylld bortasektion (Även om jag är besviken på att vi inte sålde slut den för längesen) dagens tifo aktivitet var en favorit i repris med kaos-tifo. En banderoll med texten ”Vi är Elfsborg – Bäst i väst” från GTS ackompanjerad av gul rök från Yellow Fanatics.

image  12294700_10153691961468759_612607248998276614_n

Denna gången så blåste det inte halv storm heller utan röken fick en finare bana uppåt och inte i sidled. Matchen var till en början riktigt energifylld och båda lagen ville verkligen framåt. Tyvärr drog BK Häcken det längsta strået och besegrade oss med 2-1 efter att ha gjort mål med en man mindre. Jag är dock inspirerad av vårt fina passningsspel som vuxit till liv igen denna säsong och är fylld av förhoppning inför hemmapremiären på torsdag!

Bussresan hem bestod av en timma powernap för min del och det var skönt att återse mitt kära Borås igen. Hoppas ni följer med på bloggen framöver under säsongen och att ni som fortfarande inte ordnat er seriebiljett gör detta snarast!

Keep the faith!

Reserapport Odd Away – Över land och över hav!

Hej igen gulsvarta vänner!

Det har varit en hektisk tid på resefronten för oss gulsvarta supportrar, under en veckas tid så genomförde en del cirka 300 mils resande ute på vägarna (Odd, Hammarby och Gefle) Utöver detta så har vi ytterligare cirka 100 mil kommande vecka med Växjö och Kalmar som destinationer. Så innan jag påbörjar min reserapport från de mil jag lyckades avverka så vill jag rikta ett stort jävla tack till de som arrangerar, de som reser med och alla andra som på något sätt för vår supporterkultur vidare över land och hav. För oavsett resultat på planen så har man alltid en trevlig resa i gulsvart sällskap!

Nu ligger jag lite efter i schemat här så vi får hoppa bak till torsdag 6 augusti för att hitta resan till Norge och Odd borta i Europa Leagues tredje omgång! Resultatet behöver vi inte prata om denna gång – Men här kommer en sammanfattning av det andra runt omkring åtminstone!

11057779_10153197265298759_7277036875452120068_o 11825545_10153197265378759_6171590726069115948_n

Som jag nämnde för er förra gången så är jag ganska bra på att försova mig vid opassande tillfällen, denna gången skulle resan dessutom starta relativt tidigt så jag var imponerad av att jag kom upp i tid utan problem. Den magiska trion från Danmark blev reducerad till ett par denna gång då Jennifer fick förhinder och fick stötta hemifrån istället.

Mina vänner från tax-free ölflaket från ovanstående resa fick dock följa med som brukligt, fällde nästan en liten tår när jag såg botten efter att fyllt upp min påse med dryck (Får bli påfyllning snart) Vädret var strålande denna morgon så jag begav mig mot arenan och upphämtningsplatsen till fots. Jag har flera gånger funderat på att dokumentera de lite längre resorna även i videoform, men jag glömmer alltid filma från början och sedan är det liksom kört! Så även denna gång får helt enkelt stillbilder duga.

Väl på plats mötte jag upp pappa och andra gulsvarta resevänner, även denna gång blev det den aningen lugnare bussen för våran del. Vilket kan vara skönt när man har en riktigt lång hemresa nattetid att se fram emot efter matchen, dagen till ära så hade jag till och med ordnat en kortlek (Som aldrig användes särskilt flitigt, för efter att ha fått stryk i skitgubbe mot pappa var den inte rolig längre) istället var det en Yatzy App som räddade oss de första långsamma milen denna arla morgon. Resan rullade på utan problem och så småningom var det dags för världens nyttigaste frukost-stopp på Mc Donalds vid något köpcentrum ganska så nära den Norska gränsen. Tror det är där som det finns en butik som säljer massa Norska produkter till vårt pris för hela parkeringen var enbart fylld med norskskyltade bilar och husvagnar åtminstone.

11873783_10153197264878759_3084089100382467191_n 11209455_10153197264868759_4535181981065106579_n

Med mat i magen så nådde vi ganska snart tullen och den norska gränsen (För mig som sociala medier nörd, gav det mig nästan abstinens när man är ”tvungen” att stänga av mobilsurfen för att undvika höga räkningar)
Vita mittenstreck byttes sedvanligt mot gula och skyltarna blev helt plötsligt lite mera komiska (Norge har många roliga namn på saker och ting) färden gick vidare under Oslofjorden istället för via färjeläget, tycker vi fick nog av färja i Danmark så ganska skönt att kunna sitta och slappna av i bussen hela resan. Timmarna rullade på och fram emot 15:00 snåret var vi framme vid dagens uppladdningspub som hette Metz Sportsbar om jag inte minns helt fel. Enligt de flesta med mera kunskap om Norge än mig så var det så kallade ”Oslo-priser” i baren och jag klagade inte, hade förväntat mig upp emot 100 lappen för en stor stark men så var inte fallet som tur var!

Det varma vädret hade följt med oss över Norska gränsen också, och det var riktigt behagligt på uteserveringen. Helt perfekta förutsättningar för att snacka upp matchen och även få användning för mitt enormt breda Norska ordförråd.
Jag fick höra från en Norska att jag faktiskt pratade klockrent och om hon inte visste bättre så hade hon trott att jag var norrbagge (Vetefan om det är en komplimang dock) Vidare så stiftade jag och pappa bekantskap med en trevlig västkust-supporter vid namn Anthon så majoriteten av uppladdningen gick till att diskutera reseminnen, förväntningar på säsongen o.s.v. Dagens enda besvikelse förutom resultatet då givetvis var maten (Denna pub hade inte eget kök så man fick beställa hamburgare eller pizza från närliggande hak som kom dit med maten) och det var majs i hamburgaren, hur tänkte man där…

11219358_10153197265223759_2829098966796884161_n 11220900_10153197264888759_684578771222886422_n

Med några öl i kroppen så var det dags för en promenad till arenan, till en början kändes det mera som att vi var på bergsvandring det gick liksom bara uppför och ännu mera uppför. Men nog besteg vi berget till sist och var snart framme vid arenan. Jag är väldigt tacksam över att vår eminenta Glenn hade ordnat en riktig uppladdning åt oss, för grusplanen med balkongmöbler i plast och partytält som Odd själva hänvisat oss till var inte supersexig direkt.

Bortasektionen däremot var det absolut inget fel på (Förutom en stor jäkla pelare som var lite knepigt placerad i mitten av allt) Odd supportrarna var precis lika ”Norska” på hemmaplan som de var här i Borås, det var ”klapp klapp klapp” någon form av schlagerdänga och en speaker så energisk att han nästan gav oss tinnitus på bortasektionen också. Det kan också vara så att Odd kvalificerar in sig på första platsen över dyrast läsk i arenakioskarnas historia, såhär i efterhand är jag ändå ganska tacksam att betalterminalen vägrade acceptera mitt visakort.

Om matchen som sådan finns inte särskilt mycket att säga, i slutet av första halvlek när det bara stod 1-0 och vi i klacken ångade på minst lika bra som i Randers och fullkomligt tog över läktarkampen så hade jag vissa förhoppningar om ett lyckligt slut, men en drömträff senare i andra halvleken som innebar 2-0 gjorde att ridån gick ner totalt. Norskt motstånd är helt enkelt inte vår grej i Europa sammanhang, den saken är ganska klar! Men kanske kommer det i slutändan föra något gott med sig då fullt fokus kan läggas på att bärga ett SM-Guld istället.
Föga oväntat var det besvikna miner från samtliga håll, men det kommer alltid vara VI Tillsammans, så vi både står och faller som ett lag.

11822487_10153197265488759_5264048575816566695_n 11863314_10153197265248759_8076021092046876745_n

Det var dags för hemresa och vetskapen att man kommer vara hemma igen runt 04:00 snåret efter att precis blivit utslagna ur Europa League samtidigt som huvudvärken av ett antal öl och 90 minuters krigande på läktaren slår in så är man inte jättekaxig, men men det kommer flera Europa äventyr och sista tåget har inte gått tänkte jag.
Så småningom hittade vi tillbaka till Svensk mark igen och äntligen kunde jag bli människa med min mobilsurf igen (Då blev den obligatoriska ”surfa runt på alla sidor och forum och läsa om matchen”) att man aldrig lär sig att läsa om nederlaget inte kommer förändra resultatet haha! Några optimistiska jäklar i bussen var dock fullt övertygade hela hemresan att detta bara var en konspiration och att vi minsann var vidare, det pratades om mikroskopiska chanser att Odd exempelvis kan ha använt spelare utan licens och det ena med andra – Så var ju dock inte fallet och bara att gratulera norrbaggarna till en väl genomförd runda och önska lycka till mot Borussia Dortmund i play-off!

Under tiden krigar vi vidare i tabellen och jag är förhoppningsvis tillbaka med en ny rapport snart! På återseende gulsvarta vänner och tills dess, Keep the faith!
11826000_10153197265818759_4825445308312664354_n

Glöm inte att ”Gilla” Gulsvart Passion på Facebook för att aldrig missa något från bloggen!
https://www.facebook.com/pages/Gulsvart-Passion-F%C3%B6r-dig-med-gulsvart-hj%C3%A4rta/1666481206920309?fref=ts

Reserapport – Randers!

Hej igen bloggen!
Den Svenska sommaren (Om man nu kan kalla det för sommar) har hägrat över vårt avlånga land och gjort att jag fått solsting i fingrarna uppenbarligen. Men nu är det hur som helst dags för ett nytt inlägg! Denna gången tänkte jag bjuda in er gulsvarta läsare till en resa söderut, närmare bestämt till Danmark! (Inte Malmö då, utan Randers) När denna texten skrivs är Elfsborg som bekant redan vidare till tredje rundan i Europa League. Här nedan följer min reserapport från 16/7-2015 som enklast kan sammanfattas så här: Färja, Färja och lite mera Färja!

Dagen började med att den aningen klumpiga Niclas somnade ifrån mobilen utan att sätta ett alarm, som tur var vaknade jag på autopilot av måsarna utanför kl 08:30 cirka! Det där härliga matchdags-pirret i magen infann sig ganska snabbt och frukost redan då var inte ens att tala om. Istället packade jag ned mina förnödenheter (Bärs och halsduk) och begav mig ut på Sjöbos vackra gator för att möta upp Jennifer (Som ni kommer se fastnade på en och annan bild sen) förhoppningen var såklart också att stöta på vår kära Lente på bussen för att få dra igång ”Vi älskar Sjöbo” ramsan, men så blev inte fallet denna morgon.

Istället bar det iväg till mitt jobb för att plocka upp Jennifers matchbiljett (Eftersom jag som ja tidigare skrev är ganska klumpig glömdes denna givetvis kvar på jobbet dagen innan) Sagt och gjort så gick färden mot ICA för att inhandla det obligatoriska Pringles röret som varje bussresa förtjänar, innan vi så småningom vid 10:00 snåret mötte upp min kära far för att stiga ombord på bussarna. Då samtliga i sällskapet börjar bli till årens höst så valde vi den ”lugna” bussen där en öl / mil inte riktigt är standard! Sen bar det iväg mot staden som gud glömde och Stena Lines färjeterminal (Vid denna tidpunkten var jag fortfarande övertaggad på att åka färja för jag tycker det är kul) Några dagar senare krockade ovanstående färja dock med någon form av oljebåt så jag är tacksam att vi åkte innan det!

11145043_10153143716723759_4046417104003886073_n 16152_10153143716718759_7027719002961635495_n

Väl ombord på detta gigantiska flaggskepp (Lite ironi) så intog vi givetvis ett bord vid baren. Taxfree på dessa båtar öppnar ju inte förrän man nått något form av internationellt ”hav” eller vad det är för påhitt. Så tills vidare släckte vi törsten med Carlsberg, vilket förövrigt inte var en big surprise att de skulle servera den ölsorten.
Tiden rann iväg (Lägg märke till ordvitsen) och efter ett antal timmar med påfyllning av egen medhavd öl under bordet och Jennifers ständiga Morran och Tobias imitationer så begav vi oss mot Taxfree och sedan soldäck.
Det var minst sagt ganska blåsigt där uppe och fläktarna som Carola använde i fångad av en stormvind skulle blekna bredvid denna friska havsluft.

Men man tackar inte nej till en brassestol under bar himmel med en iskall öl i handen, så därute spenderades majoriteten av tiden tills vi nått Danskt territorium. Jag tror färjan till Fredrikshamn tog cirka 3 timmar och väl vid avstigning så var det dags och hoppa in i bussarna igen för vidare resa mot slutdestinationen Randers och AutoC-Park som arenan heter. (Bättre än Falcon Alkoholfri Arena åtminstone) Det nyinköpta Åbroflaket öl kom till god användning eftersom denna bussresa var tråkigare rent naturmässigt än de Småländska eviga skogarna.

11018597_10153143716918759_2993074832720016709_n 11169473_10153143716728759_5800023961854361876_n

Bussresans höjdpunkt får nästan bli när Jennifer får möjligheten att smaka på ”Gammeldansk” tack vare ett artigt och generöst äldre sällskap som vi satt med. Den minen lyckades jag dessvärre inte fånga på bild (Eftersom jag inte är någon supersnabb paparazzi fotograf) men av allt att döma så smakade det inget vidare!
Så småningom rullade vi in i Randers, ett ganska pittoreskt och gammaldags samhälle av det jag hann bedöma. Det som slog mig allra mest var att det inte verkade finnas någon parkering för bilar i närheten och ändå var det relativt mycket folk på matchen. Lite Åtvidaberg känsla över det helt enkelt, folket är där, men man har ingen aning om vart alla kom ifrån.

Väderleksrapporten hade utlovat cirka 20 grader och sol och vackert väder fick vi också, dock så var bortasektionen mestadels belagd i skugga under första halvlek så det var lite småkyligt! Men inget som lite sång och dans på läktaren kunde råda bot på. Apropå sång så var det enda man hörde från Randers håll under hela matchen ”Klapp,klapp,klapp” och ett sus genom publiken när det var nära mål, annars var det mest tränarens grötiga danska jag lyckades uppfatta vid något tillfälle. Som tur var visade vi som vanligt vad läktarkultur innebär och presterade en av de bättre insatserna på länge sett över nittio minuter och med det antalet vi för dagen var.

Det bjöds på skönsång, pyroteknik och en avslagen öl som närmast smakade vatten från Randers bortasektion kiosk i halvlek. Antar att det är någon UEFA-Regel som säger att de inte fick lov och servera sina ordinarie öl, annars tycker jag synd om övriga människor som behöver dricka den jämt och ständigt.

11745375_10153143717263759_4655193171497588510_n 11751840_10153143716913759_7580223137936407850_n 11755676_10153143717433759_4899281884767753137_n

Matchen som sådan slutade som bekant 0-0 och var väl egentligen aldrig särskilt underhållande. När man berättar detta för folk som inte är lika frälsta som jag får man ofta höra ”Så du åkte alltså buss, färja och gud vet vad i typ 12 timmar totalt för att se på en match?” Jag tycker mest synd om de som inte förstår vad det innebär att passionerat älska något, så nästa gång ska jag nog bjuda med sådana individer till en bortamatch gratis! ;) Det kan vara kämpigt och resultat med mera kanske inte alltid går rätt väg, men det är fortfarande alltid lika underhållande och åka på match med Elfsborgsfamiljen.

När arenan såväl var tömd, vi hade hyllat Kevin Stuhr Ellegaard samt försökt få Stefan Andreasson att bjuda på en sång var det dags och sätta fart emot Grenå, därifrån skulle vår nattfärja hem till Varberg utgå klockan 23:50.
Vi hann med ett stopp på Mc Donalds eftersom ingen av oss var beredda och chansa på något annat än det man redan känner till tråkiga som vi är! Det slog mig att danskar förstår min svenska bra mycket bättre än jag förstår deras språk, men lyckades beställa mat och mätta magarna till sist i alla fall. Efter maten gick jag runt i Grenå som en typisk asiat-turist och fotade allt möjligt (Inklusive något slumpmässigt löv på backen av alla saker) klockan började bli mycket så tröttheten tog väl ut sin rätt får jag medge.

11230106_10153143717623759_3525674143451618975_n 11750656_10153143717703759_7060260130689190957_n

Klockan är nu närmare midnatt och resans höjdpunkt kan ta sin början (Grov ironi) Bussen körde ombord på nattfärjan tillbaka till Sverige som förövrigt gick långsammare än den segelbåt jag tyvärr inte har. Beräknad restid var cirka 5 timmar och vi hade inte några hytter ombord på båten. Well, dags och göra det bästa av situationen tänker jag och beger mig mot närmsta bar för en öl, jag inser dock ganska fort att ölsuget inte heller är så stort som det en gång var. I brist på bättre inventerar jag och Jennifer taxfree sortimentet och beslutar oss till sist för att prova lyckan på en av båtens cirka tusen spelautomater. Jag hade nästan glömt av hur roligt de är och vinna på en sådan som bara spottar ur sig enkronor haha!

Överlag så började båten mer och mer kännas som ett spökskepp, det ligger utslagna människor på varenda bänk/soffgrupp och ute på soldäck ser du bara den nattsvarta himmelen och kan omöjligt avgöra om du är på väg framåt överhuvudtaget. En liten klick med människor orkar fortfarande hålla låda, men annars så tror jag de allra flesta bara vill hem till sin egna säng! Tanken på att jag skulle börja jobba om sisådär 7-8 timmar började också slå mig där ute på havet.

Men fram kom vi så småningom när dagen började gry och dimman låg tät, aldrig sovit så gott i en buss som jag gjorde den sista sträckan mellan Varberg – Borås den morgonen. Nu kanske ni tycker att jag låter lite negativ här och det är inte meningen, för som sagt det är ALLTID värt att resa över land och över hav för vårt lag!

På återseende for helvede!

17009_10153143717778759_5888785287009172233_n

Reserapport – Åtvidaberg

Hej igen bloggen!
Nu sitter man här igen och njuter av tre nya poäng, det är lika underbart varje gång! Man är inte bortskämd med trepoängare borta mot Åtvidaberg direkt. Vill minnas att senaste vinsten kom någon gång på 80-talet. Hur som helst så bjöd dagen på en riktigt trevlig resa, jag valde det lata och aningen bekvämare alternativet buss. En buss som förövrigt var fylld till sista plats med riktigt sköna killar och tjejer. Det var 27 mil som stod på schemat idag och med några kalla öl och en riktigt skön playlist i högtalarna gick det förvånansvärt fort.

image

Vädret var lysande och totalt sett (inklusive våra hjältar som cyklade hela vägen upp) så var det hundratalet Elfsborgare på plats. Jag gillar förövrigt Åtvidabergs arena Kopparvallen, det är en charmig arena med goda faciliteter och riktig landsbygds idyll. Det var lite komiskt att ÅFF hade klistrat upp väldigt mycket affischer där man använde hashtaggen #FullsattMotElfsborg, riktigt så mycket publik blev det tyvärr inte. Men runt 4500 vilket borde vara fler än det ens bor i byn var inte helt fy skam det heller!

Jag personligen tyckte också att det var fint av den kvinnliga speakern som i halvtid valde att lyfta upp och hylla initiativet med cykelresan och hela arenan deltog i en varm applåd för att hedra och minnas Klas Ingesson. Jag har inte hört vad insamlingen genererade denna gång men det är sekundärt och viktigaste är att samtliga fullföljde och gjorde sitt bästa! Jag är stolt över er oavsett!

image

Matchen var till en början ett sömnpiller som övergick i ren och skär nervositet, första femton minuterna känns det som vi fastnat i omklädningsrummet. Men vi äter oss in i händelserna och tar till sist också ledningen (Rättvist eller inte får ni avgöra) men det är alltid härligt att kunna gå till kiosken och avnjuta en grillad korv med en ledning inför andra halvlek. På tal om grillkorv så tycker jag att Kopparvallens utbud, personal och kiosker höll hög kvalité. Här fick man till och med ha med sig ölen på läktaren. Det är man inte bortskämd med på hemmamatcherna.

När såväl andra halvlek blåses igång så hade jag en lysande känsla i kroppen att detta ska bli tre nya poäng, med facit i hand visade det sig att jag hade rätt. Det var ännu en i raden av krigarsegrar där vi vinner utan att imponera. Sådant som jag anser vara väldigt viktigt om man ska vara med och kämpa längst upp i tabellen. Nöjda, glada och trötta (Det var rena träningspasset på bortasektionen stundtals idag) så åkte vi ut ur metropolen med tre nya poäng, vetskapen att Malmö FF tappat ännu mera i toppen och solen fortfarande högt strålande på kvällshimlen. Som vanligt var ölen uppdrucken redan på ditresan så det blev några lugna timmar i buss genom de östgötska skogarna på vägen hem till Borås.

Kort och gott så var det ännu en fantastisk resa med fantastiska människor. Det är lätt att vara stolt och glad när man reser Sverige runt med världens bästa supportrar! Jag hoppas vi ses och hörs på en läktare nånstans snart – Vi tillsammans, keep the faith!

image