Insamlingskampanj till GTS!

Hej gulsvarta vänner!

På måndag reser vi mot staden som gud glömde nämligen Göteborg, där ska vi sjunga, stötta och förhoppningsvis hämta hem tre poäng mot Blåvitt för första gången sedan arenan invigdes! Vi har medaljchans fortfarande, det är årets sista bortamatch och det är ”Västderby” behövs knappast fler anledningar än så för att DU ska åka dit.
Men om jag ännu inte övertalat dig tillräckligt så kan jag också meddela att Gulsvart Passion kör en liten insamlingskampanj till förmån för Guligan Tifo Support (GTS) denna kväll där din närvaro är högst avgörande för hur stor summan ska bli!

1 krona per supporter på bortastå tillfaller tifohjältarna som jobbat hela säsongen för att förgylla våra matcher. Jag är själv gammal tifo-räv så jag vet vilket oerhört jobb de lägger ner och allt arbete sker helt ideellt på fritiden. Så det minsta jag kan göra för dom förutom att ge beröm är att försöka göra något extra så här på säsongsslutet. Jag uppmuntrar alla som kan/vill vara med i initiativet att vara det, sätt ett eget belopp som passar dina förutsättningar. Alla bidrag är viktiga och alla pengar går oavkortat till materialinköp för tifo-arrangemang som inte inkluderar Pyroteknik!

VI SES PÅ MÅNDAG I GÖTEBORG VÄNNER!

cuk6g1awaaanxnz

Destination Utomlands – Marcus Rohdén!

Hej gulsvarta vänner!

Nu när höstmörkret börjat falla över staden och den Allsvenska säsongen går mot sitt slut så är det väldigt lägligt att rikta blickarna utomlands igen för ett möte med en av många gulsvarta som lämnat föreningen för ett nytt äventyr. Vi har tidigare riktat kikaren mot Nice och Moskva och denna gång bär resan av mot Crotone i sydöstra Italien, en mindre stad med cirka 65000 invånare mest känd för sin antika historia. Men i detta reportage ska vi fokusera på nutid och för bara ett par månader sedan flyttade vår mittfältsstjärna Marcus Rohdén dit efter en tid av spekulationer och utlandsrykten så bekräftades slutligen affären mellan båda parter och hans nya äventyr kunde ta sin början!

rohden
(Bild: SvenskaFans)

Jag var själv i Italien för ett par år sedan då förvisso i Rom men hela landet verkligen kokar fotboll och mycket av de influenser som är förenade med vår supporterkultur idag härstammar från Sydeuropa och då framförallt Italien som alltid legat i framkant när det gäller både fotbollen i sig men även läktarmässigt. Det var mycket glädjande att hinna fånga Marcus en stund för att se hur livet ser ut idag, hur han ser på Crotone och landslaget och sin tid med oss i IF Elfsborg. Häng med ni också!

Marcus Rohdén, Ulricehamns-sonen som startade karriären i lokala föreningen Hössna IF på juniornivå men kom till gulsvart redan 2007-2008 och som förutom en kort period med utlåning till Skövde AIK tillhörde oss ända fram till sejouren i Italien tog fart i somras. För mig har hans signum alltid varit att kriga så många minuter som han får chansen och han har dessutom levererat en hel del mål i protokollet särskilt för att vara en spelare på mittfältet, 22 fullträffar på 120 matcher blev det till sist om man får lita på Wikipedia!

Hej Marcus, hur är läget med dig?
Jo tack det är bra med mig.

Din flytt till Italien är nu ett par månader gammal, berätta lite om livet där nere nu?
Jo det känns bra, allt är fortfarande väldigt nytt, spännande och inspirerande. Man snappar upp nya saker varje dag. Utanför planen så har jag och tjejen kommit bra i ordning åtminstone, vi har fått en lägenhet, bil och andra praktiska saker som tog lite tid innan det löste sig men som nu är löst i alla fall.

Du spelar i FC Crotone som tog steget upp till Serie A för första gången någonsin det här året. Hur är känslan i klubben än så länge?
Nej vi har ju inte börjat så bra, bara en poäng på de första matcherna här. Samtidigt visste man att det skulle bli en tuff säsong med tanke på att det är första året. Tycker ändå att i vissa matcher så borde vi fått med oss fler poäng än vi har fått men sådan är fotbollen.

ezio-scida-crotone-600x300-600x300

Precis som Marcus själv nämner så är det fullt förståeligt att första tiden i Italien varit lite tuff spelmässigt, FC Crotone grundades för över hundra år sedan och har alltid huserat i lägre divisioner och Italiens Serie-A är inte direkt den enklaste ligan att vara nykomlingar i. Med en arena som har en lägre publikkapacitet än vårt hemmasnitt de senaste åren så förstår man att det är oerhört imponerande att spela i högsta division i ett land som Italien.

Vilken är den största spelmässiga skillnaden mellan Allsvenskan och Serie A enligt dig?
Det är väldigt mycket taktisk träning och det märker man även på matcherna, så det är den största skillnaden för mig.

Italien är ett land som är vida känt för sin supporterkultur och hängivna fans. Hur tycker du att Sverige står sig i jämförelse med det?
Crotone som jag spelar för är ju ändå en ganska liten klubb men som du säger märker man att fansen är otroligt hängivna och hela staden är ju intresserad av fotboll och klubben. Men jag tycker ändå att Sverige har en bra supporterkultur, kanske framför allt i de största klubbarna.

I september fick du chansen från start i VM kvalmatchen mot Holland och gjorde 77 enligt mig bra minuter. Hur kände du själv kring matchen?
Det var ju en match där vi fick springa mycket och ligga rätt och täcka ytor. Tycker defensivt sett att vi gör en riktigt bra match, 1-1 mot Holland. Sen offensivt är det så klart att vi inte tycker att vi kom upp på den nivå som vi önskade och det var väl ungefär så som jag såg på min egna prestation också.

3466313_2048_1152
(Bild: Sveriges Radio)

Det är väldigt kul och höra att den Svenska supporterkulturen står sig så bra mot den Italienska enligt Marcus, något vi förvisso får ett kvitto på varje år då de största matcherna i Sverige oftast blir väldigt väl omtalade runt om i Europa för just stämningen och inramningen på läktarna, något som dessvärre alldeles för ofta fattas i just landslagssammanhang. Det är hur som helst glädjande och se att fler och fler gulsvarta spelare får möjligheten att bidra i blågula tröjan också.

Här hemma i Borås var du lite av Elfsborgs modeguru, är du fortfarande i skjortindustrin nere i Italien?
Haha, jadå jag håller fortfarande på med skjortorna. Det går framåt för varje säsong som går så det är verkligen roligt. Så vi kör på och har delat upp arbetsuppgifterna så att det ska funka på bästa sätt samtidigt som vi har väldigt mycket kontakt på telefon.
(Marcus Rohdén och Per Frick arbetar med företaget Ciszere)

Du kom till Elfsborgs juniorverksamhet för cirka 10 år sedan, vilka är dina absolut bästa minnen under dessa år i gulsvart?
Det är ju steget upp i a-laget, och givetvis SM-Guldet som är den stora höjdpunkten. Det var en otrolig upplevelse.

Hur ser du på framtiden kring fotbollen och finns det någon klubb som du alltid drömt om att få representera?
Nej egentligen inte, nu jobbar jag för att ta en ordinarie plats här i Crotone och visa framfötterna här. Sedan vad som händer framöver det vet man inte så ingen idé att gå och tänka på det. Målsättningen för klubben är givetvis att hålla sig kvar i Serie-A.

image
(Bild: Ulricehamns Tidning)

Det är fantastiskt kul och höra att drivet för både fotbollen och sidoprojekten finns där hos Marcus, det faktum att IF Elfsborg format honom och många andra som spelare innan utlandsäventyren påbörjas gör att man knyter starkare band och min förhoppning är givetvis att vi ska få se honom tillbaka i Elfsborgströjan någon gång i framtiden. Under tiden känns det som en sund inställning precis som han berättar att jobba för stunden och leva i nuet. Innan jag släppte iväg honom till nästa träning, Italienska kurs eller vad det nu må vara så fick även Marcus svara på de traditionella ”Fem snabba”

Pizza/Pasta?
Pasta
Konstgräs/Naturgräs? Naturgräs
Sittplats/Ståplats? Sittplats
Framspelare/Målskytt? Målskytt
Rom/Venedig? Rom

Tack så hjärtligt för att du ställde upp på denna intervju, Gulsvart Passion önskar dig all lycka i framtiden!
Det var så lite så! – Hade så bra!

Förhoppningsvis är jag snart tillbaka med ett nytt Destination Utomlands, om du gillade reportaget så dela det gärna vidare bland gulsvarta vänner!
KEEP THE FAITH!

Tre år med Gulsvarta Systrar!

Med en villkorslös kärlek följer de vår förening genom eld och vatten samtidigt som de bidrar med en extra dimension på såväl Elfsborgsläktaren som bortasektioner runt om i hela landet. I förra veckan fyllde Sveriges bästa tjejgruppering TRE år och givetvis ska detta uppmärksammas här på Gulsvart Passion. Förra gången vi fick stifta bekantskap med tjejerna i GSS här på bloggen var för snart ett och halvt år sedan. Då berättade Maria Sabel om arbetet som låg framför dom för att etableras och accepteras i supporterklimatet. En resa som långt ifrån varit en dans på rosor men tack vare en stark sammanhållning och vilja så står de fortfarande kvar på läktarna starkare än någonsin förut! På en lång bussresa hem från en underbar vinst på eventarenan Tele2 Arena i höstrusket så passade Maria, Malin, Cissi, Sara och Nathalie på att svara på lite frågor som ligger till grund för detta reportage, så häng med bakom kulisserna hos Sveriges skönaste supportrar som firar tre år i Elfsborgs tjänst!

11846526_437453536379639_8813494041289981822_n

När frågan dyker upp angående hur det känns så här tre år senare så är grupperingen rörande överens om att resan bara har börjat och där viljan att växa och utvecklas gör tjejerna mer taggade än någonsin förut! Men innan vi slänger oss in i framtiden tänkte jag vi skulle ta det hela från början. Hösten 2013 samlar Maria som en av initiativtagarna några tjejer i sitt vardagsrum i centrala Borås, hon har själv beskrivit att hon inte var särskilt nervös utan mest bara taggad på att komma igång och igång kom de minst sagt!
– Första året var en stor prövning. Vi skulle sätta ramarna och lära känna varann då vi inte kände varann sen tidigare. Men det var också otroligt roligt och spännande.
Resan fortsatte och ganska snart skulle det stå klart att desto mer grupperingen växte och desto mer utrymme de tog i olika sammanhang ju hårdare blev också klimatet mot dom.
– Andra året var tuffare på ett helt annat sätt då vi växte och blev mer ifrågasatta. Fick utstå mycket skit både från medsupportrar och andra supportrar runt om i Sverige. Men det var ju såklart jobbigast att bli ifrågasatt av sina egna.
Skam den som ger sig dock, GSS fortsatte sitt aktiva arbete för supporterkulturen och de beskriver också hur det tredje året gått åt rätt håll.
– Tredje året har varit helt fantastiskt. Vi har valt att inte ta emot ansökningar utan jobba utefter det vi har. Vilket vi har lyckats bra med. Vi har bra representation på matcherna och vi har en otroligt bra sammanhållning i gruppen.

Det är därför inte helt otippat att det självklara svaret från de alla när frågan om vad som varit bäst under dessa år lyder såhär.
– Gemenskapen. Den villkorslösa kärleken vi har till varann och föreningen. Man får vänner som man aldrig hade fått annars.
Men de erkänner också att det varit en jobbig utmaning att svetsa ihop gruppen till vad den är idag och att det långt ifrån alltid varit en dans på rosor.
– Vi har fått jobba mycket på att bli en stabil grupp, det har inte alltid varit lätt att få ihop gruppdynamiken. Kommentarer utifrån har också varit jobbiga för oss.

10447740_341675399290787_7597585285723781805_n

VI går vidare och tittar tillbaka på goda minnen under dessa åren.För med så mycket fantastiska resor i bagaget kan jag tänka mig att det var ett svårt beslut när jag bad de plocka fram några särskilda reseminnen som sticker ut lite extra. Falkenberg är dock en återkommande destination.
– Tjejbussen till Falkenberg 2014 – Då skickade vi iväg Sveriges första renodlade tjejbuss till Falkenberg. Det var verkligen party från morgon till kväll och en sjukt rolig resa. Men även minibussresan till Falkenberg 2015 – Det var årets varmaste dag och det var väldigt många rättrogna på plats! Sen får vi inte glömma Gävle borta 2016 – En resa som nog kommer hänga med i våra hjärtan länge. Det går inte exakt att sätta fingret på vad det var men en jävla resa, det var det!

Tre år av resor, tre år av gemenskap, tre år av GSS helt enkelt. Men även innan treårsdagen så har vi som följer dom i olika sociala medier väldigt frekvent kunnat se tjejerna använda #TRE och jag blev såklart väldigt nyfiken på om det fanns en historia bakom användandet av denna.
– Det var från början ett litet internskämt mellan oss och Djurgårdens supportergruppering Blue Striped Ladies. Det handlar om antal banderoller (en fight vi såklart vann!). Nu handlar det inte så mycket om BSL längre. Vi har gjort det till vår egen grej så att säga.

skarmklipp

För mig och många andra som ofta får äran att spendera bussresorna till matcherna med GSS ombord så vet vi att det inte är helt ovanligt att tjejerna agerar DJ’s då och då. Jag blev därför lite nyfiken kring vad det skulle bjudas på om de fick möjligheten att också styra upp sångutbudet helt själva i klacken för en match. Svaret är inte helt oväntat;
– Genom eld och vatten med Sarek. Den tycker vi sjungs alldeles för lite (inte alls?) trots att den förklarar kärleken till föreningen klockrent. Men även GSS – Shalalalala, Härliga Elfsborg och Alla äter tacos i Borås. Sen har Maria en viss förkärlek för ”Vi hatar änglarna IFK, fy fan fy fan. Vi hatar Häcken och Frölunda, fy fan fy fan. Vi hatar Gais, vi hatar ÖIS, vi hatar hela skiten. Hata hata hata Göteborg!” det blir ofta den på våra fester, man kan säga att hon verkligen hatar Göteborg helt enkelt.

Apropå fester så har ledorden i detta reportage varit sammanhållning och vänskap så det är inte helt förvånande att de spenderar en del tid med varandra även bortom fotbollen och matchdagarna. Tjejerna är väldigt raka och ärliga kring vad man kan förvänta sig om man umgås en helkväll i GSS kamratskapen.
– Pyro, mycket Sarek, Linda Bengtzing och lite Carola. Lekar och massa mat. Ibland brukar någon spy. Sen brukar vi dansa utan kläder.
Enligt mig låter det där som något alla som får chansen att uppleva borde ta vara på och nästa säsong kanske möjligheten finns åtminstone om man ska tro tjejerna själva när frågan om gruppens framtid kommer på tal.
– Vi vill alltid utvecklas och engagera fler tjejer på läktaren. Nästa år kommer vi ta emot ansökningar igen och då uppmanar vi verkligen tjejer att söka. Ni kommer inte ångra er en sekund!

12369012_465243340267325_7075218604859342508_n.jpg

Det har varit väldigt spännande att lyssna till berättelsen om GSS och höra hur grupperingen både utvecklats och bidragit i frågan om kvinnliga supportrar i Sverige på det stora hela också. Avslutningsvis vill jag också önska er lycka till med allt i framtiden och jag måste bara fråga, blev det någonsin något nakenbad på Sjöbo torg haha? (Samir och Viktors melodifestival låt som fick en ny text av tjejerna på en tidig vår resa mot Värnamo i Svenska Cupen bland annat)
– Den har vart under renovering så vi har inte kunnat och det är enda anledningen till att vi inte gjort det än :)

Tack till Maria, Malin, Cissi, Sara och Nathalie som ställde upp på intervju! Gillar ni detta reportage så dela det gärna vidare bland gulsvarta vänner så ses vi på läktaren snart igen!

KEEP THE FAITH!

Det finns bara en Glenn!

Hej gulsvarta vänner!

Jag vill börja detta inlägg med att uttrycka min största respekt och tacksamhet för det arbete som världens bästa Glenn lagt ner och fortfarande lägger ner helt ideellt för att främja supporterkulturen, samhället och inte minst Guliganerna. Vi har alla 24 timmar på vårt dygn och ibland är det fascinerande hur mycket vissa människor tycks hinna åtgärda på denna högst begränsade tid vi alla blir tilldelade. Sen inser jag att det handlar om prioriteringar, medan jag själv kanske laddar upp inför match med en omgång FIFA eller två och en och annan öl för mycket på Lilla Bränneriet ibland så finns det individer likt Glenn som spenderar timmar och åter timmar på möten av alla dess olika slag, engagerar sig i samhällsprojekt som ”LikaOlika” och dessutom hinner med att åka på alla matcher, där pratar vi passion och kärlek. En kärlek som genomsyrar hela föreningen och som jag vet betyder väldigt mycket för väldigt många olika människor runt omkring.

Men om allt vore guld och gröna skogar så hade inte jag och många med mig behövt läsa den dystra nyheten häromdagen ”Mitt sista år som ordförande” jag önskar att ja kunde säga att jag är förvånad över beslutet, men så som klimatet hårdnat från både mediedrevet och de ”vuxna” människor som sprider både hat och svordomar såväl bakom skärmen som i verkligheten så förstår jag beslutet fullt ut. Jag har många gånger personligen engagerat mig i debatterna för att försöka förmedla en mer nyanserad bild av hur det är att vara medlem i världens bästa supporterförening och även sända ut min gulsvarta kärlek och uppmuntran till de som arbetar i motvind och får ta den skit de inte förtjänar. Bara från detta lilla engagemang har jag själv upplevt baksidan från ”näthatare” och dylikt så jag kan bara tänka mig hur en ordförande känt i allt detta.

Guliganerna för mig är en samlingsplats, en miljö där man får vara vem man vill och där alla vet och respekterar att man måste göra misstag i livet för att växa som människa. Det är kort sagt en underbar förening som rymmer så oerhört mycket kunskap, glädje och engagemang under samma tak. Där finns individer som spenderar sin lediga tid efter skola och jobb med att färdigställa de tifo-arrangemang som gemene Elfsborgare sedan hyllar, där finns medlemmar som lägger 100 tals timmar varje säsong på att färdas i en svettig buss för att stötta spelarna på plan i vått och torrt, där finns medlemmar som varit med sedan innan IF Elfsborg gick upp i Allsvenskan 1996 men det finns även yngre människor som tillhör vår kommande generation på läktaren.

Så när lokaltidningar som BT målar upp en helt annan bild för att sprida sin propaganda, motarbeta och tjäna in sina klick för att få skräpblaskan att ens gå runt så blir jag uppriktigt illamående, när jag skrollar igenom densammes Facebook flöde och ser att ”vuxna” människor tar sig friheten att gå till personliga påhopp mot Glenn som enbart berättar sin bild av olika händelser men givetvis blir vinklad som den ”Huligan” han är blir jag också redigt förbannad. Individer med det engagemang som han besitter ska framhävas, berömmas och uppskattas för allt det positiva arbete de bidrar med men istället så gottar sig media i händelser som inte ens berör föreningen Guliganerna, usch säger jag bara!

Mitt i allt detta så finner jag dock en strimma av ljus och hopp för är det någon förening som tar sig igenom motgångar av dessa slag är det Guliganerna och alla de underbara individer som bär oss framåt – Jag är er evigt tacksamma och kommer alltid stå bakom både Glenn och övriga i styrelsen, ni gör ett fantastiskt jobb allihopa!

GULSVART KÄRLEK! – KEEP THE FAITH!

englenn

Född till Elfsborgare!

Hej gulsvarta vänner!

Begreppet ”Elfsborgare blir man inte, det föds man till” är något som stämmer bättre in på vissa än på andra. I fokus i detta reportage står Emelie Haglund som sannerligen faller in under kategorin Elfsborgare sedan födseln. Det finns få människor om ens någon runt om i vårt avlånga land oavsett lagtillhörighet som sett så många matcher och rest runt i så många länder som Emelie har gjort. En beundransvärd resa och en fantastisk supporter som bidragit med både smått och gott för den växande supporterkulturen i Borås och inom IF Elfsborg. Passion slocknar som bekant aldrig och jag är helt övertygad om att detta bara är början på en livslång supporterresa där det gulsvarta hjärtat aldrig riktigt kommer sluta slå. Jag fick möjligheten och äran att ställa lite frågor till Emelie kring livet som Elfsborgare, kärleken till Andreas Klarström och om de många resor hon hunnit uppleva.

Emelie beskriver själv att ”valet” att bli just Elfsborgare som sagt aldrig ens var något riktigt val för när Guliganerna såg dagens ljus och tog sina första staplande steg i supportersverige låg hon snällt på en filt vid sidan om och bara hängde på helt enkelt. Så där kan man verkligen prata om att vara fostrad till gulsvart och sedan dess har det bara rullat på.

13522652_10154269033584715_1484676674_n

Om jag förstått de hela rätt så var det oerhört längesen du missade en tävlingsmatch på hemmaplan? Kan du berätta mera om detta?
Pappa har alltid tagit med mig på IF Elfsborg och när jag fyllde 7 år så fick jag mitt första säsongskort. Och sedan dess har jag haft det och har heller inte missat en tävlingsmatch på  hemmaplan sedan dess. Så detta är min 20:e säsong med säsongskort!  Jag trodde jag skulle missa första tävlingsmatchen på hemmaplan förra året (Hammarby i svenska cupen) då jag precis hade fött barn. Men Mirissa 4 dagar gammal fick hänga med! Det skulle kännas konstigt att inte vara på Borås Arena när IF Elfsborg spelar. Men den dagen borde väl komma någon gång. Många trodde att den dagen skulle komma när man blev förälder men Mirissa har nu varit på 50 matcher med oss. Hon har heller inget val angående lagtillhörighet!

Hur tycker du att supporterkulturen kring Elfsborg utvecklats under din tid som aktiv ståplatssupporter? Samt vad är din inställning till Pyroteknik?
Supporterkulturen har utvecklats något enormt. Vi har blivit bättre på alla sätt. Vi är fler på läktaren som är aktiva, vi får iväg bussar till nästan alla bortamatcher, vi har en grym tifogrupp (som fick arbeta en hel del i motvind när de startade), vi är fler medlemmar och fler som är engagerade! Jag tycker pyroteknik är snyggt. Det ska dock skötas under goda former så att ingen riskeras att bli skadade.

Förutom att vara en riktigt trogen supporter så har Emelie också alltid haft hjärtat på det rätta stället i övriga sammanhang även utanför fotbollen när det handlar om att bidra till samhället och insamlingar av dess olika slag.

bb140928jj703_webb1

Du har varit engagerad i flera olika insamlingar, kan du berätta lite om dessa och hur du ser på supporterkulturen och samhällsansvar?
Ja det har blivit en hel del insamlingar nu genom åren. Garissa var den första insamlingen vi höll i. Detta med tanke på Carl-Axels engangemang och IF Elfsborgs. Sedan hade vi insamling till NHR, då två gamla Elfsborgsspelare hade fått två olika neurologiska sjukdomar (Jonas Bohm och Gbassay Bangura). NHR insamlingen är nog den insamling som betytt mest då vi var hemma hos Jonas och lämnade en liten gåva samt träffade Gbassay. Gbassay kunde inte vid detta tillfälle prata men när vi kom och pratade med honom så fälldes det en hel del tårar från honom. Det visade hur mycket det betydde för honom. Jag anser att ingen kan göra allt men alla kan göra något och vi har hittat vårt sätt att göra en del. Våra insamlingar till Cancerfonden som nästan har kommit upp i 400 000 kr totalt. Det är helt fantastiskt!

Vilka är dina absolut bästa minnen i samband med IF Elfsborg/Guliganerna?
Kan man säga något annat än SM-gulden? 2006 var häftigt då det var första gången. Men som 16 åring så var inte firandet i sig så stort för man kunde inte fira ute på stan som alla andra. 2012, då fick man äntligen fira med alla andra. Det var riktigt grymt. Sedan får man väl inte glömma cup-finaltåget! Det var något riktigt stort i Guliganernas historia.

var de det där med Andreas Klarström, en ikon för de flesta av oss gulsvarta men somliga har en starkare relation till försvarsgeneralen än andra och Emelie är definitivt en av dom

Du har som många vet en stor kärlek till Andreas Klarström, kan du berätta lite om hur den började?
Haha! Jag ansåg när jag var i 10 års åldern att jag behövde en favoritspelare. Jag fyller år 15/4. Så då blev det enkelt antingen nummer 4 eller nummer 15. Då var det Johan Karlsson som hade nummer 4. Det blev ett väldigt enkelt val. 😂 Så från början var det en väldigt simpel sak som sedan blev en väldigt stor sak för mig. Efter det var det bara Klarström som gällde i vått och torrt.

1534276_10153714130444715_2423008472849380811_n

Det blev som bekant inget Europaspel för Elfsborg i år, men berätta gärna lite om dina bästa reseminnen från tidigare Europa-äventyr?
Oj… Jag tror jag är den som har varit på flest Europamatcher med IF Elfsborg så det finns väldigt många att välja på.. Alla har sin egna lilla charm. Det är väldigt häftigt att åka utomlands till ställen som man kanske aldrig annars skulle besöka så som Moldavien och Island. På resan till Island var jag dessutom gravid men ingen annan resenär visste. Jag gick och spydde lite överallt och skyllde allt på åksjuka. Så den resan var väl inte den bästa direkt ;)  Nordirland var den första Europaresan, bara det var riktigt häftigt.

På tal om att vara engagerad i många olika saker så är det även Emelie som tar emot er anmälan till Guliganernas storslagna 25-års jubileum som äger rum senare i höst. Ni kan läsa mer om festen HÄR och jag hoppas verkligen att ni som inte är anmälda ännu fixar det snarast!

Gulsvart Passion tackar Emelie Haglund så hjärtligt för intervjun och önskar henne med familj all gulsvart lycka framöver!

KEEP THE FAITH!

 

 

 

En helg med extra allt i Gävle!

Hej gulsvarta vänner!

De orden har jag inte skrivit på länge nu och anledningen till det är helt enkelt att bloggen legat på is ett tag. Svensk sommar, flytt  och massa annat sånt trams har kort och gott legat till grund för en väldigt tyst period här. Min Gulsvarta Passion lever och frodas dock och nu gör jag ett tappert försök att göra en sista liten comeback innan vi stänger Elfsborgsfabriken för det här året. Det har väl knappast undgått någon som har en internetuppkoppling på gott och ont att vi har varit i Gävle i helgen som gick? Detta inlägg ska dock fokusera på resan i stort och därför kommer inte några jättedjupa analyser av händelsen som i media fick heta ”Storbråket i Gävle” presenteras här, men om ni är dåligt insatta eller bara vill läsa min bild kring det hela så gjorde jag ett utlåtande öppet på Facebook häromdagen där jag förklarade min syn på det hela och såklart även passade på att slänga en diss eller två åt en viss lokaltidning. Ni kan läsa inlägget i sin helhet HÄR.
Jag vill också passa på och tacka för alla fina ord kring texten och smärtsamt konstatera att det är för jävligt att man ska behöva gå ut och försvara sina medsupportrar så hela tiden mot mediasvansen.

img_20161001_104708

Nog om det, resan var det ja, Gävle borta en hösthelg i Oktober efter en lång säsong där Elfsborg kanske inte riktigt nått upp till de förväntningar man hade, lägg därtill att resan på de dryga sextio milen tar cirka 8 timmar åt varje håll så kanske det inte låter jätte sexigt för gemene man att åka med, men faktum är att så fort ”bomben” om storsatsningen till Gävle släpptes tidigare i år så var både jag och många med mig direkt rejält taggade. Först och främst så är övernattningsresor alltid väldigt kul, känslan av att få hitta på något mer än 90 minuter fotboll och sen packa in sig i bussen igen för hemfärd är svårslagen. I brist på europaresor detta år så var det ännu mer lockande att få komma iväg lite på riktigt även om metropolen Gävle inte går att jämföra med äkta europaresor till Glasgow och Liège som jag vart med på.

Så blev det då äntligen lördagsmorgon, en mycket vacker sådan också när september slagit över till oktober och jag tillsammans med bonden från Tvååker vid namn Anthon som ni läst om här många gånger tidigare var mer taggade på resa än någonsin förut. Då jag ganska nyligen tagit mitt pick och pack och flyttat till Göta som för att uttrycka det milt inte har de mest smickrande bussmöjligheterna en tidig lördag så var både jag och Anthon väldigt tacksamma över att jag råkar bo granne med Malin som generöst styrde upp skjuts till samlingen vid Ryavallen. Väl på plats och efter lite mindre bussrockader där jag till och med försökt gå ombord på det som senare skulle visa sig vara spelarbussen så kunden färden mot Norrland börja! En färd som skulle innehålla tre stopp, bilköer i Södertälje och framförallt en chaufför längst fram i bussen som ogillade både glasflaskor och att man torkar sig för mycket med papper efter man varit på toaletten. Milen rullade dock på i ganska bra takt, ölen rann ner skapligt och musiken styrdes upp fint av våra eminenta DJ’s från GSS längre fram i bussen.


Cirka 9 timmar senare och med trötta kroppar vandrade ett ändå väldigt glatt gäng in i receptionen på Scandic CH i hjärtat av Gävle, och på promenadavstånd från puben som senare skulle få en central roll i medierapporteringen nämligen BaraVara.
Jag och Pappa skulle dela rum och i samband med incheckningen skojade receptionisten lite om att vi måste vara lugna och skötsamma i stan, jag hoppas hon eller någon av hennes kollegor sa det samma till Djurgårdarna som enligt rykten delvis skulle bo på samma hotell haha. Vi möts av ett relativt stort och luftigt rum som dessvärre var utan minikyl för att kunna hålla sina egen medhavda öl kall men det fanns åtminstone ett exemplar av Nya Testamentet vid sängen om man hade blivit riktigt uttråkad. Sen började äventyret ute med en middag som dessvärre var en besvikelse på BaraVara, som innan man ens visste att stället skulle vara skit överlag inte ens lyckades servera en god fläskfilé alltså.

Timmarna rullar på och både promillenivån och ljudnivån ökar i symbios med varandra och jag personligen upplever fortfarande stämningen som god runt midnatt, lite brötigt, lite stökigt, men fortfarande en stämning som absolut inte ligger i linje med att behöva stänga ner hela puben. Det aningen märkliga beslutet fattas åtminstone av den kära Carlos (ägaren enligt intervjuer i media) och resten är väl historia vid det här laget.
Själv så reagerar jag inte jättemycket på omgivningen runtomkring mig utanför puben till en början då jag är fullt upptagen med att mota bort en nyfiken och väldigt full Anthon från händelsernas centrum för att fortsätta vår jakt på en öl ute i Gävles nattliv.

Jag som aldrig hade varit ute i Gävle förr slogs av att det var köer på varenda ställe som såg ut att vara något och ha och tiden rann iväg ganska fort nu så densamma Anthon såg flera bra lösningar på detta problem. 1: Gå rakt förbi kön och in genom dörren till Interpool utan och betala entré = Misslyckat 2: Traska in genom dörren till ett ställe där det stod öppettider 17-01 klockan 01:10 och förvänta sig att få köpa en öl = Misslyckat. Utanför dörren stöter vi dock ihop med en anonym gulsvart supporter som utan större tvekan lägger resans citat där och då genom att förklara händelsen utanför puben ungefär så här: ”Jag sprang för mitt liv” den rubriksättningen hade klickkåta BT gillat utan problem haha!

Framåt småtimmarna så är det äntligen dags för lite sömn innan resans höjdpunkt matmässigt nämligen en rejäl Scandic frukost. Tack och lov att jag inte var för bakis utan kunde njuta av denna någorlunda i lugn och ro. När det sedan också stod klart att de galna Guliganerna inte var välkomna på någon uppladdning på utannonserad pub så började en intensiv jakt på andra alternativ för att fylla på vätskeförrådet. Lotten föll på O’learys till en början men antingen så hade de läst om våra eskapader kvällen innan eller så är de en allmänt tråkig sportbar för tydligen gällde regeln ”Inga Elfsborgsattribut” där inne men då jag redan lyckats köpa mig en öl utan klagomål så fick man snällt sitta kvar ett tag ändå. Färden gick vidare till något centralt beläget café och detta var nog nästan första gången som ”uppladdningen” inte bestod av fatöl i plastmuggar utan stora halvliters Heineken på flaska som serverades på tillhörande bricka som ett riktigt café, det var lite charmigt även om brickan fick stå kvar i kassan…

Så småningom nådde vi också fram till den slutgiltiga destinationen i Gävle nämligen Gavlevallen där dagens match snart skulle äga rum, höstsolen visade sig verkligen från sin bästa sida och det var vackert o se alla jackor och tröjor hängandes över vartenda ledigt räcke som fanns för att kroppen skulle få njuta av de sista solstrålarna innan en lång höst/vinter griper tag om oss på riktigt. Som vanligt i dessa reserapporter lägger jag inte någon större vikt och fokus kring matchen som sådan, det finns inte jättemycket att säga i detta fall heller för den delen. Medioker insats som blommar ut till något bra för att sen dala fullständigt och vi känner igen matchbilden denna säsongen tyvärr.
Så det var med hängande huvuden och för många säkert ett aningen dunkade huvud också som vi vandrade ut mot bussarna för hemfärd. Vi fick sällskap på tillbakaresan av min kära vän Jennifer (Eller Jessika som hon heter om du frågar Anthon) vilket gav oss flera goda skratt då han verkligen säger fel jämt… Resan hemåt mot kära Borås gick smärtfritt och faktiskt snabbare än jag hade förväntat mig något som dock inte ändrade det faktum att det första jag gjorde i måndagsmorse var och ringa chefen för att komma in på ett senare pass haha.


Känslan av att nästa gång vi sätter oss på bussarna så ska vi ”bara” till Stockholm är väldigt skön för Gävle det var Gävligt långt bort helt enkelt!
Men jag vill tacka alla medresenärer som gjorde helgen i Norrland bra på alla sätt och vis och kom ihåg att Bara, Vara, Vara Vänner!

FÖRSTASIDAN I PRESSEN – VI SKAPADE FESTEN!

// Gulsvart Passion

 

Destination Utomlands – Sebastian Holmén

Hej gulsvarta vänner!

Det må vara uppehåll och EM som ligger i fokus för oss flesta men det är inte alla som kan njuta och koppla av under sommaren, för en del spelare utanför landets gränser börjar ett nytt äventyr i form av en försäsong inför starten senare i höst. Det är därför extra roligt att jag kan erbjuda alla er läsare del två i succé serien Destination Utomlands just nu. I fokus denna gång står Herrljunga-sonen och Dynamo Moskva spelaren Sebastian Holmén som snabbare än blixten svarade på mina frågor och därför bidrog till att detta reportage kan publiceras lagom till den förhoppningsvis stora fotbollsfesten senare ikväll.
Hur har den relativt korta tiden i Ryssland varit, hur var det att spela mittback med legendaren Anders Svensson och framförallt när kommer han tillbaka till konstgräset på Borås Arena igen? Allt detta och mycket mer fick jag svar på och det ska ni också få nu!

holmen-jpg

Sebastian Holmén född 29 april 1992 är en del av en stor fotbollsintresserad familj och han kom till Elfsborg redan 14 år gammal och gjorde en lång och gedigen resa genom ungdomsleden innan han slutligen fick göra A-lags debut 2013 mot Djurgårdens IF.
För mig och många andra gulsvarta supportrar har han sedan dess blivit en riktig favorit som alltid visat enormt klubbhjärta och bra inställning såväl på plan som vid sidan om. Jag var därför inte helt oberörd när nyheten kom att hans äventyr skulle fortsätta österut, men samtidigt unnar jag alltid våra gulsvarta krigare en karriär utomlands med förhoppningen att han återkommer hem till Borås så småningom. Så hur lever livet för vår mittbackskung idag? Jag tog som sagt kontakt med Sebastian för att höra efter, häng med ni också!

Hej Sebastian, hur är läget?
Tjena! Det är bra med mig, lite trött och sliten, men är ju uppe i en försäsong nu så är väl som det ska vara…

Du lämnade Elfsborg för den ryska klubben Dynamo Moskva i vintras, var det ett svårt beslut att fatta och hur trivs du i Ryssland?
Det var i slutändan ett ganska enkelt beslut, det kändes rätt redan från början. Fick en bra bild av klubben, tränaren och staden och dessutom blev det en bra affär för Elfsborg vilket var viktigt för mig. Jag och min flickvän trivs fantastiskt bra i Moskva, det är en häftig stad som jag rekommenderar alla att besöka, finns otroligt mycket att se och göra här. Vi har hittat ett jättefint boende och har en viss Pontus Wernbloom och hans familj som grannar, det har underlättat något enormt för oss och alltid skönt att ha svenska vänner nära som kan visa en runt eller bara umgås och prata svenska med, även om vi har olika åsikter om vilket som är Sveriges bästa lag…

Olyckligt nog så åkte Dynamo Moskva ur högsta ligan denna säsong, hur ser du på framtiden där borta nu?
Ja det var inte alls vad varken jag eller klubben hade tänkt och det blev lite av en chock när det stod klart att vi åkt ur. Som det ser ut nu så har jag tre år kvar på mitt kontrakt och trivs som sagt väldigt bra, så med största sannolikhet är jag dynamo Moskva spelare även nästa säsong! Samtidigt är det fotboll och man vet hur den här branschen fungerar, så allt kan hända, men som sagt så är jag fokuserad på att fortsätta här och försöka spela upp klubben till högsta ligan igen :)

515587784

Det glädjer mig och höra att Sebastian slagit sig till ro så väl borta i Ryssland, när inte ens en tvättäkta blåvitt-ikon som granne skrämt iväg honom så förstår man att han har det väldigt bra! Det är fortfarande högst oklart hur Sebastians kunskaper i det ryska språket står sig så en Svensk granne är säkerligen väldigt uppskattat. När det kommer till fotbollen är det dock på planen man ska tala och där är jag övertygad om att han gjort ett bra avtryck.

Vilken är den största skillnaden mellan Allsvenskan och Ryska ligan enligt dig?
Största skillnaden skulle jag säga är kvalitén på spelarna. Det är en väldigt hög nivå på den individuella kvalitén hos nästan alla spelare. Sen spelar man lite annorlunda, i Sverige spelar man mer som ett lag, man försvarar och anfaller tillsammans, medan man här litar mer på att alla slår sin spelare både defensivt och offensivt, vilket troligen också har att göra med att kvalitén på spelarna är så hög.

Hur ser du på supporterkulturen i Ryssland? Är den såpass rå och brutal som man får uppfattningen av utifrån?
Under den korta tid som jag varit här så har jag inte upplevt det så, det är klart att det finns grupper runt de flesta klubbarna som ställer till med problem ibland, men det finns det i stort sett i alla länder och även i Sverige. Men min bild än så länge är positiv, precis som min bild av Ryssland och framförallt Moskva.

ladda ned

Du är en stor supporterprofil för många av oss och har genom åren visat stort hjärta för föreningen, var IF Elfsborg det givna valet när du växte upp?
Elfsborg har alltid varit laget för mig och även för resten av familjen, sen är det klart att känslorna för föreningen växte sig större när Samuel tog klivet dit och att sen själv få tillhöra Elfsborg i så många år har varit fantastiskt och en dröm som gått i uppfyllelse!

Mitt personligen största minne med Sebastian inblandad är Europa League matchen mot Inter Baku i Azerbajdzjan sommaren 2014. Det blev en rafflande tillställning eftersom att de chockat oss på Borås Arena en vecka tidigare genom att vinna med 0-1. Matchen i Azerbajdzjan gick till straffar efter att just Sebastian gjort vårat mål som innebar 1-1 totalt under full tid, han går sedan fram som den kung han är och sätter avgörande straffen också vilket tog oss vidare till nästa kvalificeringsrunda.
En kväll som antagligen varken jag, andra supportrar eller huvudpersonen själv glömmer i första hand.

Vilket är ditt bästa minne från tiden i Elfsborg?
Oj… Finns så sjukt många, från Gothia cup guld, sommarturneringar och serievinster med ungdomslagen till svenska cupen guldet på Friends Arena. Men största av allt är ändå SM-Guldet 2012, även om jag inte fick någon speltid under året så kände man sig delaktig och känslan man hade då och under en lång tid efter den dagen var fantastisk och något jag hoppas få uppleva igen!

WEB_SPORT

Du har fått äran att representera både U21 och A-landslaget redan, hur är känslan att spela för Sverige i den blågula tröjan?
Det är en häftig känsla, en stolthet framförallt. Det är något man drömt om sedan man var liten och att få dra på sig den blågula tröjan och stå och sjunga nationalsången är bland det största man kan få vara med om som svensk fotbollsspelare.

Hur har det vart och växa upp med storebror Samuel rent fotbollsmässigt? Enbart en stöttepelare eller har du någonsin känt press i din karriär att utvecklas som han?
För mig har han alltid varit storebror, inte fotbollsspelaren, Elfsborgsstjärnan eller landslagsspelaren Samuel. Jag har såklart fått vänja mig vid att bli jämförd med honom men jag har aldrig känt någon press att bli bättre än honom. För mig har han varit en av tre storebröder att se upp till och lyssna på och som stöttat mig under hela min karriär.

Så här i EM-tider tycker jag det är fantastiskt hur Sebastian beskriver känslan att stå på planen med den blågula tröjan och få representera sitt land och sina färger. Det är en uppgift jag både tror och hoppas att han kommer få bekanta sig med flera gånger framöver i karriären. Självklart så delar jag även hans förhoppning om att en vacker dag få möjligheten att ta ett nytt SM-Guld med IF Elfsborg också. Om en återkomst sker så får han klara sig i mittlåset utan trotjänaren Anders Svensson dock.

Hur var det att bilda mittbackslås med legendaren och ikonen Anders Svensson under förra säsongen? Hann han lära dig allt han kan haha?
Haha det var väl lite speciellt, man har beundrat Anders i många år och helt plötsligt så tillhörde man samma lag och spelade tillsammans. Samtidigt så var Anders också bara en lagkamrat och vän, jag tror att man kanske senare i livet kommer känna mer stolthet och glädje över att man fick spela med honom än vad man gör nu. Sedan var det speciellt på det sättet att Anders var en mittfältare, vilket gjorde att jag tidigt fick ta ett större ansvar defensivt. Det tror jag utvecklade mig mycket och gjorde mig till en bättre spelare, samtidigt som han med sin erfarenhet och rutin lärde mig mycket och gav mig tips och råd hela tiden också.

b33f87f9-e97e-4e99-873d-973b13bf8900

Avslutningsvis! När får vi se dig och brorsan tillsammans på det ljuva konstgräset i Borås tror du?
Oj, jag vet faktiskt inte. Både jag och Samuel har länge snackat om att få spela tillsammans i Elfsborg och att det hade varit otroligt roligt, men i och med min flytt i vintras så ser det ju tyvärr avlägset ut. Han får se till att spela lika länge som Anders så jag hinner komma hem igen helt enkelt!

Tack så hjärtligt för att du ställde upp på denna intervju! All lycka till dig i framtiden oavsett klubbadress. Du är för alltid en hjälte i Elfsborg!
Tack själv och tack till alla er som stöttat mig och Elfsborg i alla år, det har varit fantastiskt! Förhoppningsvis dröjer det några år, men sen ses vi på arenan igen!:)

Gulsvart Passion återkommer förhoppningsvis med ett nytt reportage snart!
Om ni gillade detta reportage så dela det gärna vidare bland övriga gulsvarta vänner.
Keep the faith!

Keep the faith – Insamling till Ted Oredsson

Hej gulsvarta vänner!

Det är dags att göra skillnad!

Elfsborgsvänner, medmänniskor, detta går ut till er! Idag när jag vaknade  och skrollade igenom mitt sociala medie flöde så möts jag av en annons på Borås Nya Loppis. Annonsen är upplagd av Ted Oredsson, en svårt sjuk gulsvart krigare som till mitt stora förtret meddelade att han nu börjat sälja av kära ägodelar för att Försäkringskassan vägrar ge honom det ekonomiska bidrag han behöver och förtjänar. Sveriges såkallade välfärdssystem har alltså svikit igen. I just denna annons var det en signerad tröja från Klas Ingessons minnesturnering som jag bara kan ana vad den betyder för Ted själv.

Tankar började snurra i mitt huvud hur jag som enskild individ kan hjälpa till. Kanske kunde jag sprida hans annons på min blogg, kanske köpa tröjan själv? Men allt kändes bara fel och otillräckligt. I samma sekund kontaktar Jeannette Emma Johansson mig och går i samma tankar varpå hon föreslår en insamling till Ted, hans sambo Maria och deras familj.

Så det blev vad vi gjorde! En insamling är nu startad och kommer pågå till sista juni. Jag har ett separat konto på min bank Skandiabanken enbart ämnat för detta och även styrt om mitt Swishnummer till detsamma! För jag vill inte längre sitta och se på. Ted kan inte köpa sin hälsa för pengar, men det kan underlätta vardagen för både honom och även hans sambo Maria som blev helt rörd och tårögd när jag berättade för henne om initiativet.

Många av oss har precis fått pengar tillbaka på skatten, andra kommer få minst en lön innan sista juni. Så har ni en summa att avvara liten som stor så lägg den på ett par individer som verkligen behöver den.

*SWISHA TILL 0704-80 45 84 (Mottagare Niclas Johansson)*
*BANKÖVERFÖRING TILL SKANDIABANKEN*
CLEARINGNUMMER: 9150
KONTONUMMER: 740.125-8

Då samtliga pengar som ligger på detta konto framöver är ämnade för insamlingen behövs inget särskilt meddelande lämnas vid överföring oavsett metod.

DELA DETTA MED ALLA NI KÄNNER OCH GLÖM INTE, KEEP THE FAITH! ♥ TACK MEDMÄNNISKOR!

13427724_10153832303933759_200092759023021304_n

Här nedan kan ni också läsa mera om Ted och hans sjukdomsbild.

När jag kontaktade Maria så bad jag henne berätta lite mera, så här förklarar hon själv:

”Han fick sin tumör 2006 och de dränerade den då i Lund och han mådde bra till 2010 ungefär. Då började han få svåra attacker med huvudvärk. Han åkte in och ut på sjukhus innan han kollapsade totalt 2014 i april. Han fick då diagnosen Hortons Huvudvärk som blivit kronisk. Det betyder att han alltid har huvudvärk och det kommer även anfall då han ligger och skakar av smärta, gråter, spyr och kan knappt prata eller stå på benen. Vi träffades i nov 2014 och då upptäckte de även att tumören börjat växa igen. Våren 2015 började även ryggen att göra ont men ingen har tagit det på riktigt allvar. Sen oktober 2015 har han bara blivit sämre och kan inte anstränga sig utan att få väldiga smärtor. På akuten har han ofta blivit kallad det ena och det andra och får sällan hjälp. Vi har kört många mil till akuten i Växjö för att få hjälp men det är inte hållbart ekonomiskt. Jag jobbar så mycket jag kan och orkar med ständig oro över hur han mår när jag kommer hem. Att inte ha pengar till mat och räkningar är en ständig oro som tar mycket kraft från oss båda.

Nu har vi äntligen hittat en vårdcentral med en läkare som förstår och hjälper med det han kan och de har börjat utreda vad det verkligen är i ryggen. Tumören ställer till med mer oreda särskilt tillsammans med Hortons. Men vi kämpar på och Elfsborg och Guliganerna ger Ted mycket kraft att orka.
Ni är fantastiska!”

Den brinnande kärleken – Pyrotekniken på läktaren

Hej gulsvarta vänner! 

Det har blivit dags för ett reportage gällande det ämne som berör supporterkulturen i hela Sverige nämligen pyrotekniken. Det är en fråga som ständigt splittrar engagerade fotbollsfantaster och också en fråga som är väldigt infekterad, detta reportage har som syfte att lyfta fram pyrotekniken ur alla vinklar och ni kommer kunna läsa om allt från mina egna tankar till medias sätt att behandla frågan och om legaliserad pyroteknik är framtiden i Sverige. De senaste åren har debatten varit minst sagt glödhet i Borås och det har föreslagits en mängd olika lösningar för att få bukt med den för närvarande olagliga pyrotekniken på Svenska fotbollsläktare. Det kanske allra viktigaste om du frågar mig är inte att peka med hela handen och bannlysa alla supportrar som någon gång ägnat sig åt bengalbränning, utan det viktigaste är att man förstår varför detta attribut är viktigt för många och främst de som rör sig inom ultraskulturen i Sverige idag.
Men också spelare och kända medieprofiler så som Erik Niva har erkänt bengalerna som stämningshöjande och tycker att dessa innehar en naturlig plats på läktaren.
Ändå är häxjakten kring de som nyttjar pyro större än någonsin förut och en legal lösning som passar alla parter syns inte till vid horisontens kant ens när dimman lättat.
Bengalerna har funnits på läktarna runt om i landet i större eller mindre utsträckning sedan 80-talet (och kanske tidigare än så) det har blivit en del av den subkultur som många aktiva supportrar valt att leva, det har alltid varit förbjudet och det har kanske också vart tjusningen med det hela. Sättet man har sett på pyrotekniken utanför denna grupp har dock varierat kraftigt genom åren både vad det gäller medias bild av förekomsten men också allmänhetens bild av det hela har förändrats med tiden.

0

Så sent som tidigt 2000 tal kunde man följa Stockholmsderbyn där media basunerade ut vilken fantastisk stämning det var och att det var en publikfest samtidigt som pyrotekniken brann kring de olika klacksektionerna. Kanske sågs det främst som något estetiskt tilltalande och målande för den Svenska supporterkulturen, kanske berodde det på att förekomsten av bengaler främst var riktad mot stora  matcher i Stockholm. Men bara 10 år senare så är tongångarna helt annorlunda, då är det istället ”huliganerna” som eldar upp fotbollen och denna bild speglar sedan av sig till allmänheten. Denna felaktiga koppling mellan pyroteknik och huliganism är enligt mig väldigt allvarlig. Media måste där bli bättre på att dela en rättvis bild av nutidens bengalbrännare som i allra största utsträckning är så kallade Kategori B supportrar enligt polisens egen definition och innebär att de kan vara ordningsstörande och betecknas som risksupportrar vid särskilda händelser men är långt ifrån någon renodlad huligan.
När det gäller IF Elfsborg och mitt egna supporterskap så har jag aldrig själv nyttjat pyroteknik kring fotbollen, men jag tillhör den skaran av supportrar som står vid sidan om och kan anse att det många gånger är stämningshöjande och jag har heller personligen aldrig upplevt några avskräckande incidenter i samband med pyroteknik på vår läktare. Kanske är det en generationsfråga?

Min tid som aktiv supporter sträcker sig inte längre bort än 2000 talet och pyrotekniken har alltid varit ett naturligt inslag i den moderna supporterkultur jag förespråkar – Visst att användandet även på vår läktare ökat på senare tid men jag känner fortfarande att det varit under kontrollerade former och jag personligen har aldrig upplevt några problem på vår läktare. Debatten kring pyrotekniken har fullständigt eskalerat senaste åren och det jag tycker känns både tråkigt och oroväckande är att det många gånger är myter och okunskap som gör att tongångarna hos gemene man blir så negativa. Det är en självklarhet att en pjäs som brinner med upp till 2000 graders värme är ett farligt objekt oavsett situation och att rökutvecklingen som bildas kan vara påfrestande för en med astmatiska besvär och det är med dessa infallsvinklar som jag personligen anser att legaliserad pyroteknik är enda rätta vägen att sträva mot. Med legaliserad menar jag inte pyroshower likt de du kan uppleva på konserter eller hockeymatcher utan snarare ett regelverk som tillåter supportrar att utifrån vissa bestämda krav bränna pyrotekniken på läktaren precis som idag.

Jag förstår att många av er som både går på fotboll och kanske också läser detta är av den åsikten att enklaste sättet att undvika eventuella risker eller sjukdomsfall är att bara hoppa över att bränna bengalerna överhuvudtaget. Men logiken i det är att jämföra med och säga till en person intresserad av streetrace att den får sluta köra för fort eller sluta stänga av vägar som är till för allmänheten. Rätt sätt i båda dessa situationer är givetvis att föra en dialog med högt i tak och kompromissa tills man hittar rimliga lagliga lösningar. Så som arrangerade streetrace med polisens tillstånd och även lagliga pyrotekniska föreställningar på läktaren likt de vårt grannland Norge redan har.

w1920h1080

När det 2014 blev allmänt känt att vi även i Sverige skulle få möjlighet till ”legal” pyroteknik så höjdes både positiva och missnöjda röster i frågan, framförallt riktades kritik från supporterhåll att dessa tillstånd i princip aldrig kommer godkännas (Vilket också visat sig korrekt, ganska säker på att väldigt få som försökt söka tillstånd än så länge fått det godkänt, eller så har ansökning genom klubben inte skett alls p.g.a de enorma krav som ställs) den andra farhågan var att även om en laglig variant skulle förekomma så skulle fortfarande de som bränner olagligt idag fortsätta på inslagen väg eftersom de gärna själva vill diktera villkoren för läktarna. Det positiva vore att en legal lösning innebär att det inte behöver vara något tissel och tassel kring när, var och hur det ska brännas och man kan enklare varna personer på förhand som anser sig vara överkänsliga mot röken exempelvis. Man slipper också dagens problem med maskering om aktionen är helt laglig så finns det heller ingen anledning att dölja sin identitet vilket också är bra ur ett rent säkerhetsperspektiv. Så här två år senare kan vi dock konstatera att legal pyroteknik inte förekommer i Allsvenskan, främst på grund av att de förfrågningar som kommit in nekats och istället brinner den olagliga pyrotekniken mer än aldrig förr så man kan väl säga att farhågorna besannades.

Isabel Thorén från Rikspolisstyrelsen svarade i ett reportage i Sydsvenskan 2014 om riskerna kring pyroteknikens påverkan på hälsan och fastslog då följande
– Vi tittade på viss pyroteknik. Men det är inte samma saker som används idag. Pris och utbud styr, bengalerna kan vara tillverkade i Polen, i Ungern, det skiftar. Så hur farligt det är går inte att generalisera över, det beror på vad de tänder. Det som FOI (Totalförsvarets Forskningsinstitut) kom fram till var att om man tänder olika slags pyroteknik i en lokal, så ska man inte vistas där mer än fem timmar. Men det berör ju främst funktionärer.

Vidare så fastslår hon också följande när det kommer till allvarliga skador i samband med pyroteknik i Sverige på läktaren
– Det är svårt att hitta säkra uppgifter om skador. Verksamhetschefen för akuten i Malmö, Mattias Wieloch, har aldrig hört talas om att någon sökt akut vård.

cropped-cropped-11138114_10152913638983759_8813502095761511720_n.jpg

Detta bekräftas också i en uppsats av Alexander Albrecht vid juristprogrammet på Lunds Universitet där han tittat på skadebenägenheten kring pyrotekniken på läktarna och kom fram till följande slutsats
–  Ett till synes paradoxalt faktum är att ordningsläget vid de allsvenska fotbollsmatcherna, där majoriteten av pyrotekniken används, i regel har varit gott under denna period. Mellan 2009-2013 var ordningsläget enligt polisens bedömningar bra eller mycket bra vid 90% av matcherna och dåligt endast vid 1.47% av matcherna. Förklaringen till detta ligger i att problemen orsakade av pyroteknik har varit begränsade, framför allt i graden av allvar. Fall av mindre bränder och lättare personskador har förekommit men uppgifter om dödsfall, allvarliga kroppsskador, stora bränder eller övriga allvarliga situationer saknas.

Man kan alltså inte fastslå att allvarligare skador förekommit till följd av användning av pyroteknik på läktaren. Däremot kan man enligt en rapport från Socialstyrelsen konstatera att fem personer miste livet till följd av olyckor med övriga fyrverkerier/pyrotekniska föremål utanför fotbollen under en tioårs period och trots detta så används de lagligt varje år bland folksamlingar på exempelvis nyårsafton.
Det är med fakta som denna som jag personligen anser att kritiken som många lyfter fram kring pyrotekniken på våra läktare inte är helt befogad.
Ett vanligt förekommande argument i pyro-debatten främst här i Borås är att väldigt många tycks vara av den uppfattningen att supporterföreningen Guliganerna antingen bär ansvaret eller åtminstone borde bära ansvaret för händelser på läktaren. Det har talats om bristande civilkurage och jag själv har vid flera tillfällen gått in och försvarat de som arbetar ideellt med att få supporterkulturen att blomstra i staden. Det kommer aldrig ligga på enskilda supportrars egna ansvar att övervaka säkerheten på vår klacksektion och detta är en av många myter som jag tror är ganska vanlig. Civilkurage ska man givetvis besitta men att ingripa vid en pågående bengalbränning på en fullsatt läktare är en betydligt större säkerhetsrisk än att låta de brinna ut i 90 sekunder.

image (5)

Det har också pratats under en längre tid om att bengalerna skulle ha en avskräckande effekt på övriga supportrar och bidra till lägre publiksiffror på matcherna. Detta har inte kunnat påvisas då 2015 var ett ”rekordår” både för publiksiffrorna i Allsvenskan men också i antalet matcher med pyroteknik. Givetvis kan det vara så att enskilda människor känner någon form av rädsla eller osäkerhet inför att besöka matcher i dagsläget men överlag så var det totalt över 2 miljoner besökare på arenorna förra året och ytterst få ordningsstörningar rent procentuellt sett. Viktigt att poängtera är att största anledningen till missnöjet mot bengalerna som oftast lyfts fram är det faktum att matcher avbryts eller skjuts upp och att detta skulle ha den avskräckande effekten.

Det finns dock inga uppsatta krav/regler på att domaren måste avbryta/skjuta upp en match vid antända bengaler och detta sker allt som oftast inte på grund av sportsliga skäl eller dålig sikt på planen utan av säkerhetsskäl för att man inte kan se samtliga läktarsektioner ordentligt. Detta är förövrigt nästan enbart ett problem på Sveriges nyaste och modernaste arenor som nästan är som inomhus men inte har fullgoda fläktar att rensa undan rök som uppstår. På en vanlig utomhusarena där fotboll ska spelas är avbrutna matcher väldigt sällan ett problem om inte exempelvis knallskott förekommer då givetvis, men detta är något som hela supportersverige redan tydligt markerat sitt avstånd från så där är samtliga överens om att det är ett problem och inte bidrar alls till positiv stämning.

Så min önskan och förhoppning är att denna positiva utvecklingskurva rent publikmässigt fortsätter och att myndigheter, media och supportrar samarbetar för att lyfta fram den positiva supporterkulturen vi är kända för långt utanför Sveriges gränser. Pyrotekniken kommer alltid finnas där och om det blir i form av ett lagligt alternativ eller fortsatt arrangerat av de många olika ultrasgrupper som följer Svenska fotbollslag återstår att se.
Viktigast av allt är dock att man som supporter alltid låter kärleken till laget stå i fokus och inte låta eventuella negativa attribut stå i vägen för att du ska visa den.
Jag hoppas vi ses på arenan efter EM-uppehållet igen, vi tillsammans är IF Elfsborg!

KEEP THE FAITH!

Reserapport – Peking away

Hej gulsvarta vänner!

När detta skrivs har nästan exakt 48 timmar hunnit passera sedan domaren satte pipan i mun, blåste av och förkunnade att vårt kära IF Elfsborg krigat till sig en poäng och dessutom hållit nollan mot de regerande mästarna IFK Norrköping på bortaplan.
Rättvist eller inte kan diskuteras men i slutändan så är detta ändå tjusningen med fotboll och jag kommer fortfarande inte förespråka målkameror eller annat trams i vår kära Allsvenska. Diskussionen kommer upp i princip varje gång en enskild händelse som råkar drabba oss negativt inträffar men jag tycker som sagt att det jämnar ut sig, ibland har man marginalerna med sig och ibland inte så enkelt är det. Nog om den saken, som inlägget avslöjar är detta en reserapport och då ska vi givetvis fokusera på själva resan också!

Det är för de flesta vida känt att Elfsborg och Peking har en smått unik relation i det svenska supporterklimatet. En relation som vårdats ömt från båda sidor under generationer av supportrar och därav så var det ett större antal Elfsborgare som valde att fly Borås redan tidigare under helgen för att spendera mer tid med vännerna från Östergötland. För oss andra väntade en bussresa först på söndagsförmiddagen och vid 11:15 snåret så var jag och mina rese-vänner ombord för att påbörja de cirka 25 milen uppåt i landet. Trots att det var söndag och trots att jag och även vissa andra i sällskapet intagit lite alkoholhaltiga drycker dagen innan så var stämningen på topp och dagen till ära så hade även min kära vän Isac släpat med en högtalare fint omlindad i rosa silvertejp. Musikvalet var väl kanske inte alltid det bästa men ackompanjerat av gulsvarta diskussioner och sånger så funkade det ganska bra till sist.

IMG_20160529_112953

Extra glädjande var också att vår krigare Ted hade orken att kunna resa med oss i bussen och spendera en heldag i den gulsvarta gemenskapen! Milen upp mot Pekingland avverkades snabbt och innan jag knappt förstått de själv så var vi framme vid dagens första anhalt nämligen pubuppladdning på Boom Boom Room tillsammans med en mängd sköna Peking supportrar i olika åldrar. Jag försökte med min oerhört starka övertalningsförmåga att få Isac till o dra igång gamla Vengaboys hiten ”Boom Boom Boom Boom, I want you in my room” när vi gjorde entré men jag lyckades inte särskilt väl och kanske var det lika bra för i ärlighetens namn är det en riktigt dålig låt.

Fram till baren kom vi åtminstone och jag samt många med mig lade beslag på något gott att äta och dricka. Jag vill passa på att skänka en extra guldstjärna till kockarna där inne i köket som tillagade en av de bästa fläskfiléer med potatis och beasås som jag ätit under mitt förvisso ganska korta liv. Mätt och belåten så fortsatte diskussionerna kring bordet och jag tog sikte mot biljardborden lite längre bort i lokalen, jag har saknat biljard något fruktansvärt sedan favoritstället Poolhouse dessvärre stängde ner i Borås. Hur duktig jag var det kan vi diskutera en annan gång men jag får väl som brukligt skylla på ölen haha!
Som tur var så hade grabbarna på planen bättre precision än mig denna dagen även om matchen som bekant slutade 0-0.

Väl inne på Östgötaporten som arenan nu mera heter mötte vi upp med min favorit-Stockholmare Jennifer som förekommit här på bloggen ett par gånger. Det var ett kärt återseende både för mig och för de andra som spenderade helgen hos henne i samband med AIK borta tidigare i våras. Annars var det som vanligt Anthon med en öl eller två för mycket i kroppen som orsakade skratt-attacker hos mig, denna gång genom att försöka sig på att vifta med en megasize flagga i snålblåsten på en öppen sektion utan tak… Jag kan säga som så att han vajade nog mer än flaggan så det experimentet fick han snart avsluta. Hans försök till romans med den stackars tjejen i kiosken som resulterade i att bussen till en början åkte utan honom var också värt ett skratt eller två. ”Jag känner igen dig” måste vart den mest originella repliken någonsin särskilt när det var 2.a eller 3.e gången för kvällen han handlade där haha. Man kan lugnt säga att det aldrig är tråkigt att resa land och rike runt med gulsvarta vänner.

Väl ombord för hemresa fick vi med oss Jennifer för ett spontanbesök i Borås också vilket var mycket uppskattat! Resan rullade på i bra fart och en hel del sånger av olika karaktär ekade från både bakre och främre bussen under resans gång. Väl hemma i älskade Borås så fortsatte äventyret på stadens fåtal öppna krogar där taggningen inför tågresan till Helsingborg redan låg i luften. Har ni fortfarande inte anmält er så rekommenderar jag att ni gör det snarast här: http://guliganerna.se/2016/jubileumstaget-helsingborg-borta/ 
Tills vidare så får vi ladda batterierna under EM-uppehållet!
Keep the faith Elfsborgsvänner!